Laxallergi är en typ av fenig fiskallergi medierad av IgE mot parvalbumin (huvudallergen) och andra proteiner (kollagen, enolas). Den kan orsaka allvarliga reaktioner.
Klinisk presentation
- Kutana: Urtikaria, angioödem, klåda, flushing.
- GI: Illamående, kräkningar, magsmärta, diarre.
- Respiratoriska: Rinitt, vispande andning, stridor, andnöd.
- Kardiovaskulära: Hypotension, takykardi, synkope (anafylaxi).
- Munhålsallergisyndrom: Klåda i mun/hals (ofta pollen-korsreaktiv, inte sann fiskallergi).
Korsreaktivitetsmönster
- Hög korsreaktivitet bland feniga fiskar: ~50 % av laxallergiska reagerar på annan fisk (tonfisk, torsk, helge, öring, makrill). Parvalbumin är högt konserverat.
- Skaldjur (kräftdjur/blötdjur): Annann allergen (tropomyosin). De flesta fiskallergiska tolererar skaldjur, men dubbel allergi förekommer.
- Kyckling (fågel-ägg-syndrom): Sällsynt; parvalbumin i kycklingkött.
- Fiskparasit (Anisakis): Sensibilisering kan efterlikna fiskallergi; värmelabil.
Diagnostik
- Anamnes + pricktest (kommersiellt extrakt eller färsk fisk prick-prick).
- Serum specifik IgE (ImmunoCAP) mot lax, torsk, parvalbumin.
- Munlig provokationstest (guldstandard) om anamnes otydlig.
Hantering
- Strikt undvikande av lax och ofta alla feniga fiskar (enligt allergolog vägledning).
- Adrenalin autoinjektor recept + anafylaxi handlingsplan.
- Etikettläsning: »Fisk« märkning krävs (FALCPA); akta Worcestershiresås, Caesar dressing, fiskssås, surimi.
- Korskontaminering: Grill, fritös, redskap på restauranger.
- Återutvärdering: Fiskallergi kan persistera; periodiska tester.
