De fyra humoralerna – blod, slem, gul galla och svart galla – utgjorde grunden för medicinen i antikens Grekland och under hela medeltiden. Enligt denna lära, som traditionellt tillskrivs Hippokrates och senare vidareutvecklades av Galenos, avgjorde balansen mellan dessa fyra kroppsvätskor en persons hälsa och temperament. Var vätskorna i jämvikt ansågs människan frisk, medan en obalans troddes ligga bakom sjukdom.
Blod förknippades med elementet luft och årstiden vår. Det ansågs bildas i hjärtat och levern och kopplades till en persons energi och livskraft. En person med ett överskott av blod beskrevs som sangvinsk – det vill säga glad, social och optimistisk.
Slem förknippades med elementet vatten och årstiden vinter. Det troddes produceras i hjärnan och förknippades med lugn och intelligens. Ett överskott gav enligt läran en flegmatisk personlighet – rofylld, tålmodig och stabil.
Gul galla förknippades med elementet eld och årstiden sommar. Den ansågs bildas i levern och kopplades till en persons ilska och passion. Ett överskott gav en kolerisk personlighet – lättretad, ambitiös och driven.
Svart galla förknippades med elementet jord och årstiden höst. Den troddes produceras i mjälten och kopplades till sorg och melankoli. Ett överskott gav en melankolisk personlighet – tankefull, känslig och benägen till nedstämdhet.
Humorallärren dominerade den västerländska medicinen i över två tusen år. Behandlingar som åderlåtning, purering och särskilda dieter användes för att återställa balansen mellan vätskorna. Även om teorin länge har övergetts inom modern medicin lever begreppen sangvinsk, flegmatisk, kolerisk och melankolisk kvar än idag – både i personlighetspsykologin och i vårt vardagsspråk.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online