Pesten (Svarta döden), orsakad av bakterien Yersinia pestis, är en av historiens dödligaste pandemier. Den manifesterar sig i tre huvudklinska former, var och en med distinkta transmission och svårighetsgrad.
1. Bubisk pest (Mest vanlig)
- Transmission: Bitt av infekterade loppor (primärt Xenopsylla cheopis) från gnagare (råttor, präriehundar, ekorre).
- Patologi: Bakterier dränerar till regionala lymfkörtlar → massiv inflammation, nekros, suppuration.
- Kännetecken: Buboes – smärtta, svullna lymfkörtlar (gröna, axilla, hals).
- Mortalitet (obehandlad): 30–60 %.
2. Pneumonisk pest (Mest smittsam)
- Transmission: Andningsdroppar från hostande patienter (person-till-person); kan också uppstå via hematogen spridning i bubisk/septikemisk pest.
- Patologi: Direkta lunginfektion → svår pneumoni, blodkraknig, respiratorisk svikt.
- Mortalitet (obehandlad): ~100 %; död ofta inom 24–48 timmar.
- Folkhälsa: Kräver strikta isolation, smittspårning, postexponeringsprofylax (doxycyklin/ciprofloxacin).
3. Septikemisk pest (Mest snabb)
- Transmission: Loppbitt eller direkt kontakt med infekterad vävnad/vätska; bakterier inträder blodbanan direkt.
- Patologi: Överväldigande bakteremi → DIC, multiorgansvikt, hemorragisk nekros (purpura, gangrän av extremiteter – därför "Svarta döden").
- Kan komplicera: Obehandlad bubisk eller pneumonisk pest.
- Mortalitet (obehandlad): Nära 100 %.
Behandling och prevention
Tidiga antibiotika (streptomycin, gentamicin, doxycyklin, ciprofloxacin) är livräddande. Gnagarkontroll, loppkontroll, övervakning och skyddsutrustning för vårdpersonal förhindrar utbrott. Pesten finns endemisk i delar av Afrika, Asien, Amerika (inkl. västra USA).
