Hur man identifierar ormar i västra Tennessee

Västra Tennessee är hem för många ormar, och delstaten som helhet rymmer över 30 olika arter. Bara fyra av de erkända arterna i den västra delen är dock giftiga. Samtliga tillhör familjen gropormar (pit vipers), vilket på sätt och vis underlättar arbetet med att skilja dem från sina mindre fientliga – eller åtminstone mindre farliga – släktingar. Medvetenhet om dessa skillnader är nyckeln till att hålla dig säker.

Det här behöver du

• Kännedom om de olika ormarna, och framför allt de fyra giftiga arterna: kopparhuggorm (copperhead), västlig vattenmokasin (western cottonmouth), skogsklappersnake (timber rattlesnake) och dvärgklappersnake (pygmy rattlesnake)
• Goda kunskaper om skillnaderna i kroppsform, ögonstruktur, hudfärger, fjäll och ljud mellan farliga och ofarliga ormar
• Bilder på olika ormar om du vistas i ett område – exempelvis vid vattendrag eller på vandringsleder – där risken för att stöta på en orm är större
• Kraftiga byxor i denim när du rör dig i potentiellt farliga områden

Instruktioner

Så identifierar du giftiga arter

1. Studera ögonens form mycket noggrant! En giftig orm i västra Tennessee har elliptiska – inte runda – ögon med vertikal pupill. Föreställ dig utseendet som liknande en katts öga.

2. Stanna upp och lyssna. Två av arterna på listan är klappersnaker. Om du hör något som ens anar ett klapper ska du vara mycket uppmärksam. Dvärgklappersnaken kan vara betydligt svagare och låta mer som ett insektssurr, så var extra vaksam. Vattenmokasinen kan å andra sidan visa upp vad som beskrivits som ett ”skarpt väsande”.

3. Titta på huvudets form. Alla ormar vi talar om är gropormar, vilket innebär att huvudet alltid är triangulärt. Huvudet ser dessutom ut att sitta åtskilt från kroppens huvuddel. Vissa ogiftiga arter kan platta till huvudet så att det ser triangulärt ut, med eller utan intrycket av separation mellan huvud och kropp. Om huvudet ser ens till viss del triangulärt ut – ta dig därifrån!

4. Tänk på var du befinner dig i naturen. Dvärgklappersnaken hittas i översvämningsmarker, ”våta ängsmarker” och andra fuktiga miljöer. Detsamma gäller vattenmokasinen, som kan befinna sig i själva vattendraget och som kan bita under vattnet. Både skogsklappersnaken och kopparhuggormen föredrar skogar, lövhögar, övergivna skräphögar och andra platser med mycket sten, timmer och skydd. Alla ställen i skogen med gott om gnagare som ormar kan äta är platser du helst bör undvika.

5. Studera arternas färger och hur de varierar med åldern. Kopparhuggormen har kastanjebruna band på ryggen, så kallade ”saddlar”. Vattenmokasinen är dämpad och mörk, nästan svart, men som ung kan den vara betydligt mer färgstark. Skogsklappersnaken har svartaktiga eller brunaktiga band mot en grundfärg av beige, grått eller en persikoliknande ton.