Klappersnokar är bland de giftigaste ormarna i USA. Ormen använder sin skallra i svansspetsen för att varna människor och djur som närmar sig att de har trängt in på dess territorium. Enligt Arizona-Sonora Desert Museum är cirka 20 procent av klappersnokens försvarsbett så kallade "torra" bett, där inget gift injiceras. De flesta bett leder dock till att gift sprutas in i offret, och i dessa fall krävs omedelbar medicinsk behandling.
Det tydligaste tecknet på att ett bett har skett är de fysiska märken som lämnas i huden. När en klappersnok inte biter ligger dess huggtänder vikta in i munnen. När ormen går till attack fälls huggtänderna ut för att tränga in i offret. Det är även dessa två huggtänder som används för att injicera giftet. När huggtänderna dras ur huden syns de två stickmärken som lämnats kvar. Enligt Desert USA händer det ibland att bara en huggtand lyckas tränga igenom huden – i sådana fall syns endast ett stickmärke.
Bettet är också smärtsamt för offret. Smärtan varierar beroende på ormens storlek och var på kroppen bettet sitter. Bettsåret kan dessutom börja sticka eller bli domnande när gifterna tar sig in i blodströmmen. Det är inte heller ovanligt att offret upplever en brännande känsla vid bettstället.
Huden runt bettsåret får flera tydliga kännetecken, bland annat svullnad, blåmärken eller missfärgning. Enligt Desert USA har klappersnokens gift en hemotoxisk effekt, vilket innebär att det bryter ner vävnad, blodceller och hudvävnad. Det är denna nedbrytning som orsakar de synliga symtomen i huden.
Enligt Desert Museum innehåller klappersnokens gift utöver hemotoxinerna även neurotoxiner. Dessa gifter är mer koncentrerade hos yngre ormar, vilket gör dem extra farliga. Neurotoxinerna kan påverka offret på olika sätt. Vissa drabbas av yrsel eller allmän svaghet, medan andra reagerar kraftigare med domningar i mun och tunga samt andningssvårigheter. Muskulaturen kan också börja krampa. I extrema fall kan neurotoxinerna leda till att offret förlorar medvetandet.
Ett bett av klappersnok ska alltid betraktas som ett allvarligt tillstånd. Sök omedelbart vård eller ring räddningstjänsten, håll den drabbade så stilla som möjligt och försök att hålla bettstället under hjärtnivå. Undvik att skära i såret, suga ut gift eller använda stängsel – sådana metoder kan förvärra skadan. Ju snabbare behandling med motgift ges, desto bättre är prognosen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online