Västra och östliga diamantklapperslangar – som förekommer i USA:s sydväst/Mexiko respektive sydost – är världens största klappersnokar. Den östliga arten kan bli nästan 2,4 meter lång. Även om dessa ormar oftast undviker människor och bara biter i självförsvar, kan de injicera en allvarlig, i vissa fall dödlig mängd gift.
De flesta amerikanska klappersnokar har främst proteolytiskt och hemotoxiskt gift, vilket innebär att det skadar vävnader och förstör röda blodkroppar. Enzymatiska proteiner i giftet stör kroppens blodkoagulering, medan enzymer som kallas hemorrhaginer främjar okontrollerade blödningar. För ormen själv har giftet både smältande och toxiska egenskaper.
Även om diamantklapperslangens gift främst påverkar blod och blodkärl hos människor kan det också utlösa neurotoxiska effekter, vilket innebär att nervsystemet skadas.
Utöver svår smärta orsakar klapperslangebett ofta blåsor, illamående, huvudvärk, stickningar i huvud och extremiteter, missfärgning av huden samt kraftig svullnad. Blod kan dessutom synas i tandköttet, på läppar och naglar samt i urin och avföring.
Offer för bett kan drabbas av långvariga, till och med livslånga besvär. En kvinna som blev svårt biten av en östlig diamantklapperslang led exempelvis av smärta, minnesförlust och andra problem i sex år efter incidenten.
Antivenin är en effektiv behandling vid bett från diamantklapperslangar. Dröjer dock den medicinska hjälpen kan dödsfall inträffa: Giftet är inte lika potent som hos vissa mindre ormart, men ormens storlek och långa huggtänder gör att den kan injicera mycket stora mängder. Västra diamantklapperslangar dödar troligen fler människor i USA än någon annan orm, och dödligheten vid bett från östliga diamantklapperslangar kan vara så hög som 40 procent.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online