Bencancer är cancerous tumörer som uppstår direkt i patientens ben. Primär bencancer är extremt sällsynt – endast cirka 2 500 nya fall rapporteras varje år. Metastatisk, eller sekundär, bencancer är betydligt vanligare och uppstår när cancerceller sprider sig från ett annat organ till skelettet. Många av de traditionella behandlingsmetoder som används mot andra cancerformer fungerar även vid bencancer.
Cancer sägs ha metastaserat när den har spridit sig från sin primära plats – det vill säga organet där sjukdomen ursprungligen uppstod – till andra delar av kroppen. Cancerceller färdas från den ursprungliga tumören via antingen blodomloppet eller lymfsystemet. När cellerna väl lämnat tumören kan de i princip hamna var som helst i kroppen, slå rot och bilda nya tumörer. Skelettet är en av de vanligaste platserna för sådana spridningar, särskilt vid bröst-, prostata- och lungcancer.
Symtomen hos patienter med bencancer kan variera beroende på både tumörens storlek och dess placering i kroppen. De vanligaste symtomen är:
Andra symtom kan vara trötthet, feber, oavsiktlig viktnedgång och anemi. Att uppleva ett eller flera av dessa symtom betyder inte nödvändigtvis att du har bencancer, men du bör ändå kontakta läkare för en undersökning. Sådana symtom kan också tyda på andra allvarliga hälsoproblem som inte är cancerrelaterade.
Bencancer kan i första hand diagnostiseras med konventionell röntgen. För att bedöma hur mycket ben tumören redan har förstört, samt om sjukdomen har spridit sig, kan läkaren även beställa en MR- eller CT-undersökning.
För att bekräfta diagnosen utförs därefter en biopsi, där ett vävnadsprov från benet analyseras. Det finns två huvudsakliga metoder:
Kirurgi är en av de mest använda behandlingsformerna och går ut på att avlägsna bentumören tillsammans med ett mindre område av friskt, sundt ben runt omkring. Om alla cancerceller kan tas bort behövs i många fall ingen ytterligare behandling. I allvarliga fall kan amputation bli nödvändig, men modern teknik har gjort denna åtgärd betydligt ovanligare idag.
Eftersom kirurgen måste ersätta den bortopererade delen av benet används antingen en bentransplantat från en annan del av kroppen eller en metallimplantat (protes).
Kemoterapi innebär att kemiska läkemedel tillförs blodströmmen för att stoppa cancercellernas tillväxt. Behandlingen kan ges före operation för att krympa tumören, vilket gör ingreppet enklare och mindre invasivt. Kemoterapi kan även eliminera kvarvarande cancerceller som kirurgen inte lyckats avlägsna helt.
Vid strålbehandling riktas högenergetiska röntgenstrålar mot cancerområdet i syfte att döda cancercellerna. Behandlingen används ofta i kombination med andra metoder. Patienterna får dagliga behandlingar i små doser under en viss tidsperiod – beroende på patientens situation kan det handla om allt från några dagar till flera månader.
Precis som kemoterapi kan strålbehandling lindra smärta genom att krympa tumörer före en operation. Det är dock viktigt att veta att bencancerceller ofta är mer resistenta mot strålning än mot kemoterapi, vilket innebär att denna behandlingsform inte passar alla patienter. Behandlande läkare tar alltid hänsyn till cancertyp, spridningsgrad och patientens allmäntillstånd när behandlingsplanen läggs upp.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online