Bencancer är en av de allra ovanligaste cancerformerna och drabbar mindre än 0,2 procent av alla cancerpatienter. Den kallas ofta primär bencancer, eftersom den uppstår genom onormal celltillväxt och celldelning direkt i skelettet – till skillnad från sekundär bencancer, där cancern spridit sig till skelettet från andra delar av kroppen.
Eftersom sjukdomen är aggressiv och ofta svårbehandlad ligger överlevnadsgraden något över 50 procent. Tidig diagnos och modern behandling kan dock förbättra prognosen avsevärt.
Äkta bencancer, alltså cancer som har sitt ursprung i själva skelettet, är relativt sällsynt. Endast drygt 2 000 nya fall diagnostiseras världen över varje år, vilket gör sjukdomen till en av de mest ovanliga cancerdiagnoserna.
Det finns tre vanligaste typerna av bencancer:
Varje typ har sina egna egenskaper, drabbar olika åldersgrupper och kräver skräddarsydda behandlingsstrategier.
Osteosarkom och Ewings sarkom kan även drabba vuxna, men de är vanligast hos barn och ungdomar under tillväxt. Dessa tumörer utvecklas ofta i skelettets aktiva, växande vävnad, exempelvis runt knäleder och lårbensskaft.
Kondrosarkom utvecklas i broskvävnaden inom skelettet och drabbar vuxna betydligt oftare än barn. Sjukdomen upptäcks vanligen hos personer i medelåldern eller äldre.
Flera faktorer kan öka risken för att utveckla bencancer:
I de flesta fall går det dock inte att fastställa någon enskild orsak till sjukdomen.
Bencancer kan drabba vilket ben i kroppen som helst, men förekommer oftast i armar och ben. De vanligaste symptomen är:
Kirurgi har länge varit den viktigaste behandlingsformen vid bencancer, men även andra metoder används:
Med kombinerade behandlingsmetoder ligger den femåriga överlevnadsgraden idag på 75–85 procent, vilket är en betydande förbättring jämfört med tidigare decennier.
Kontakta alltid vårdpersonal om du upplever långvarig smärta eller svullnad i skelettet. En tidig diagnos ökar chanserna till framgångsrik behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online