1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Immunohistokemi: Så kvalificeras och genomförs färgning för cancerdiagnostik

Vad är immunohistokemi?

Immunohistokemi (IHC) har länge varit ett kraftfullt verktyg inom medicinsk diagnostik, särskilt för att upptäcka och karakterisera cancer samt andra sjukdomar. Metoden bygger på att man använder antikroppar för att identifiera specifika proteiner i vävnadsprov.

Brösttumörer utvärderas exempelvis rutinmässigt med IHC för att påvisa förekomsten av specifika biomarkörer – det vill säga proteiner – såsom östrogenreceptorer. Resultaten styr sedan valet av behandling, eftersom tumörer med hormonreceptorer ofta svarar bra på hormonterapi.

Vävnader

Allt börjar med provtagningen. Tumörbiopsier kan antingen frysas eller bäddas in i paraffin, varefter de skivas i mycket tunna sektioner och placeras på objektglas. Även blodceller eller cellinjer som odlas i laboratorium kan prepareras på samma sätt för undersökning.

För att proverna ska hålla fast vid glaset och bevara sin struktur fixeras de med kemikalier som metanol eller formaldehyd. Fixeringen är avgörande för provets kvalitet och för att proteinernas form ska bevaras.

Antikroppar

Antikroppar är en del av kroppens naturliga försvar mot främmande ämnen, exempelvis proteiner på ytan av bakterier eller virus. Varje antikropp är specifik för ett enda protein, och detta målprotein kallas antigen.

Inom bröstcancerdiagnostiken har kommersiellt framställda antikroppar utvecklats som riktar sig specifikt mot östrogenreceptorproteinet. Vid analysen inkuberas de fixerade biopsisektionerna i en lösning som innehåller denna antikropp. Om receptorn finns i vävnaden binder antikroppen till den – detta är själva grundprincipen bakom IHC-analysen.

Visualisering

Eftersom antikroppar inte syns för blotta ögat måste de kopplas till markörer som gör dem synliga. Detta görs vanligtvis med enzymer som kan färga vävnaden, såsom horseradishperoxidas (HRP), eller med fluorescerande markörer som grönt fluorescerande protein (GFP).

När färgningen är klar kan objekten betraktas under ett lämpligt mikroskop. Om östrogenreceptorer finns i vävnaden framträder de tydligt markerade, vilket ger patologen värdefull information om tumörens egenskaper och vilken behandling som passar patienten bäst.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online