Benmärgen är det röda och gula, svampaktiga materialet som finns inuti de stora benen. Den innehåller stamceller som utvecklas till röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar. Innan en benmärgstransplantation genomförs får patienten höga doser cellgiftsbehandling och strålning för att förstöra den befintliga benmärgen. Detta gör att immunförsvaret tillfälligt sätts ur spel, vilket minskar risken att kroppen stöter bort den nya benmärgen.
Att immunförsvaret samtidigt förstörs – i kombination med cellgifter och strålning – gör dock kroppen mycket sårbar för olika komplikationer under återhämtningsperioden. Här är de vanligaste komplikationerna som kan uppstå efter en benmärgstransplantation.
Den vanligaste – och potentiellt livshotande – komplikationen är infektion. Eftersom immunförsvaret är kraftigt nedsatt är risken för infektioner mycket hög under den första tiden. I takt med att kroppen återhämtar sig och den nya benmärgen börjar producera vita blodkroppar minskar riskerna gradvis. Under de första tre månaderna, och upp till ett år efter operationen, är det dock viktigt att omedelbart kontakta läkare vid misstänkta symptom.
Veno-ocklusiv sjukdom (VOD) är en komplikation som drabbar lever eller njurar och som vanligtvis uppstår inom 20 dagar efter transplantationen. Cellgifts- och strålbehandlingen kan orsaka en ansamling av döda celler som blockerar blodkärlen i dessa organ. Cirka hälften av alla patienter som genomgår benmärgstransplantation utvecklar denna komplikation, som kan vara dödlig. De som löper störst risk är patienter med redan befintlig leversjukdom, infektioner, eller de som använder antibiotika samtidigt som de får cellgiftsbehandling.
Transplantat-mot-värd-sjukdom (GVHD) uppstår när de nytransplanterade benmärgscellerna reagerar mot och angriper kroppens egna vävnader. Vid akut GVHD debuterar tillståndet inom 100 dagar efter transplantationen. Vid kronisk GVHD kan det dröja 3 till 12 månader innan symtomen visar sig. Tillståndet börjar oftast som ett hudutslag som sedan sprider sig till lever och mag-tarmkanal. Transplanterade patienter får förebyggande medicinering för att förhindra att tillståndet utvecklas. Skulle komplikationen ändå uppstå är den oftast behandlingsbar, men den kan i allvarliga fall vara livshotande.
Sviktande inväxt innebär att de transplanterade stamcellerna inte lyckas mogna, växa och differentiera sig som de ska. Detta kan bero på andra komplikationer, exempelvis en infektion. Läkemedel kan ges för att stimulera de nya cellerna att växa och etablera sig i benmärgen.
Blodplättar, som hjälper blodet att koagulera, bildas i benmärgen. Eftersom cellgiftsbehandlingen förstör de befintliga benmärgscellerna minskar produktionen av blodplättar, vilket kan leda till blödningar.
Infektioner kan också påverka hjärtats och lungornas förmåga att fungera normalt.
Dessutom orsakar de höga doserna cellgifter och strålning som krävs vid en benmärgstransplantation ofta infertilitet som en oönskad biverkning. Patienter som önskar barn i framtiden bör därför diskutera fertilitetsbevarande åtgärder, såsom frysning av spermier eller ägg, med sin läkare innan behandlingen påbörjas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online