Metastaserande cancer är en cancersjukdom som har spridit sig från sitt ursprungliga ställe – den så kallade primärtumören – till andra delar av kroppen. Processen där cancerceller vandrar från en del av kroppen till en annan kallas metastasering. I princip kan alla cancerformer utveckla metastaser om de inte behandlas, och i själva verket är spridd cancer den vanligaste orsaken till att patienter dör i sjukdomen. En person med bröstcancer dör till exempel sällan av tumören i bröstet, utan av metastaser – ofta i lungorna. Behandlingen är komplicerad och överlevnaden för patienter med metastaserande cancer är betydligt lägre än vid lokaliserad sjukdom.
Cancerceller sprider sig i kroppen på två huvudsakliga sätt: via blodbanan eller via lymfsystemet. På de nya platserna överlever vissa celler, fortsätter att växa och dela sig och bildar så kallade dottertumörer – metastaser. De nya tumörerna delar många egenskaper med ursprungstumören. Metastaser från tarmcancer i levern ser exempelvis ut som tarmcancerceller under mikroskopet, inte som levercancerceller.
Varje cancerform har sina typiska spridningsvägar. Vid kolorektal cancer (tjock- och ändtarmscancer) sitter metastaserna oftast i levern och lungorna, medan bröstcancer oftast sprider sig till skelettet, levern, lungorna och hjärnan.
Vissa patienter med metastaser är helt symtomfria. Hos andra varierar symtomen beroende på var i kroppen cancern har spridit sig. Skelettmetastaser ger ofta kraftig smärta och kan i vissa fall leda till benbrott. Metastaser i hjärnan kan orsaka huvudvärk och epileptiska anfall, medan patienter med lungmetastaser ofta drabbas av andnöd.
Metastaser kan också upptäckas tidigt med röntgen och andra diagnostiska undersökningar. Ibland hittas metastaserna till och med innan primärtumören själv har upptäckts. Patologer avgör om en tumör är en metastas eller en ny primärtumör genom att jämföra cancercellernas utseende med cellerna i den vävnad där tumören sitter. Hos patienter med avancerad cancer påträffas ofta primärtumören och metastaser samtidigt.
Metastaser står för de flesta cancerdödsfall. Intressant nog uppstår många primärtumörer i organ som inte är livsviktiga och som går att operera bort, exempelvis bröstet, tjocktarmen, lungorna och prostatan. Är cancern lokaliserad räcker ofta en operation. Sprider sig cancern däremot till vitala organ som hjärnan stör den deras normala funktion, vilket får allvarliga konsekvenser. Förekomsten av metastaser sänker därmed överlevnadschanserna markant. Som exempel ligger den genomsnittliga femårsöverlevnaden vid kolorektal cancer på cirka 50 procent, men bland patienter med lever- eller lungmetastaser är den endast omkring 25 procent.
Det bör dock nämnas att vissa cancerformer kan vara dödliga även utan metastaser, till exempel leukemi och hjärncancer.
Behandlingen omfattar strålterapi, hormonbehandling, kirurgi, kemoterapi och biologisk terapi. I praktiken kombineras ofta två eller tre behandlingsformer. Onkologer lägger upp behandlingen utifrån primärtumörens egenskaper samt metastasernas läge och storlek. Även patientens allmänhälsa och ålder vägs in, eftersom många av metoderna har allvarliga biverkningar.
Behandlingen av metastaserande cancer har utvecklats snabbt under de senaste två decennierna. Vid metastaserande kolorektal cancer byggde behandlingen under nästan fem decennier, från 1950-talet till 1990-talet, i huvudsak på cytostatikan 5-fluorouracil (5-FU). I slutet av 1990-talet introducerades dock läkemedlen irinotecan och oxaliplatin, och på senare år har även biologiska läkemedel – till exempel bevacizumab och cetuximab – godkänts som tilläggsbehandling. Tillsammans har detta förbättrat överlevnaden för patienter med metastaserande kolorektal cancer avsevärt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online