Att få en cancerdiagnos kan vara en av livets svåraste händelser. För många cancerformer som upptäcks i tidigt skede finns goda chanser att leva ett normalt liv. Tyvärr är hjärncancer en av de former där prognosen ofta är dystrisk. Den här artikeln beskriver några viktiga aspekter av hjärncancer i sent eller terminalt skede.
Det finns två huvudtyper av hjärncancer: primär och sekundär. Primär hjärncancer har sitt ursprung i själva hjärnan eller skallen och utgör omkring 50 procent av alla intrakraniella tumörer. Sekundär hjärncancer orsakas av metastaser – cancerceller som spridits från andra delar av kroppen till hjärnan. När sekundär hjärncancer diagnostiseras är prognosen vanligtvis dålig, eftersom det innebär att den ursprungliga cancern redan har nått ett avancerat stadium.
Prognosen vid hjärncancer är tyvärr ofta negativ. Enligt Oncology Channel är sjukdomen den ledande cancerorsaken bland personer under 35 år. Tre av 100 000 barn diagnostiseras med primär hjärncancer, och sekundär hjärncancer upptäcks hos 20–30 procent av patienter med spridda cancerformer. Av de ungefär 17 000 personer som årligen får diagnosen hjärncancer dör omkring 13 000.
En känd riskfaktor är exponering för vinylklorid, ett cancerframkallande ämne som används vid tillverkning av plastledningar, trådbeläggningar och bildelar samt förekommer i tobaksrök. Personer som bor i närheten av kemiska fabriker och tillverkningsindustrier löper enligt Oncology Channel ökad risk att utsättas för ämnet. Även genetiska faktorer spelar roll – kroppens tumörsuppressorgener kan, om de muteras eller saknas, öka risken för att hjärncancer utvecklas.
Vilka symtom som visar sig först beror på var i hjärnan tumören sitter. Blockerar tumören cerebrospinalvätskan kan det ge upphov till kraftig illamående och kräkningar. Tumörer i pannloben (frontalloben) kan påverka sinnena, omdömet och orsaka förlamning i ena sidan av kroppen. Tumörer i hjässloben (parietalloben) kan leda till epileptiska anfall och nedsatt igenkänningsförmåga.
I takt med att sjukdomen närmar sig sitt terminala skede försämras hjärnfunktionerna i de drabbade områdena alltmer. Nedsatt igenkänning kan exempelvis övergå i oförmåga att tala eller skriva. Växande tumörer i pannloben kan också minska den mentala kapaciteten och slå ut de flesta eller alla sinnen.
Möjligheterna att behandla hjärncancer i terminalstadiet är mycket begränsade. Behandlingen syftar främst till att lindra smärta och upprätthålla en så god livskvalitet som möjligt. Kirurgi kan ibland utföras för att ta bort delar av tumören och därmed förlänga livet. Att avlägsna hela tumören är sällan möjligt, eftersom det med stor sannolikhet skulle orsaka bestående skador på hjärnfunktionerna i närbelägna områden. Ibland läggs en shunt in nära ryggmärgens ingång för att avlasta uppdamrad cerebrospinalvätska i skallen.
Forskning pågår också för att använda virus i behandlingen av hjärncancer. Forskare vid University of Ottawa upptäckte år 2000 att vesikulärt stomatitvirus kunde döda växande hjärntumörceller. Enligt studien påverkas inte omgivande friska celler om viruset ges tillsammans med det naturliga proteinet interferon.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online