1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa
|  | Hälsa och Sjukdom >  | Cancer | Lungcancer

Kobolt-60 i strålbehandling mot lungcancer

```html

Strålbehandling mot cancer använder olika radioaktiva isotoper av grundämnen – exempelvis jod, strontium och kobolt – för att alstra gammastrålar som bryter ner tumörvävnad. Kobolt var den första isotop som togs i bruk för strålterapi efter radium, som hade varit det enda medicinskt använda radioaktiva ämnet sedan tidigt 1900-tal. Isotopen har visat sig mycket effektiv vid cancerbehandling, men på grund av sina fysikaliska egenskaper och sina nackdelar fasas den idag successivt ut till förmån för nyare teknik.

Så fungerar koboltbehandling

En radioaktiv isotop av kobolt, närmare bestämt kobolt-60, används ibland inom strålterapi för cancerbehandling. En s.k. koboltbomb riktar isotopens högenergetiska gammastrålar mot tumörer inuti kroppen. Vid behandling av lungcancer har koboltstrålning visat sig vara mer effektiv än många andra isotoper när det gäller att krympa tumörer och förstöra cancercellerna i lungorna.

Historik

Den första koboltbaserade strålbehandlingen genomfördes år 1958 i Ungern, vid landets nationella onkologiska institut. Då upptäcktes att koboltisotopen kunde behandla tumörer mer effektivt och med större precision än den röntgenteknik som användes vid den tiden. Under de följande drygt 30 åren räknades koboltstrålterapi som den mest avancerade formen av strålbehandling – fram till dess att de första högenergiska linjära acceleratorerna utvecklades.

Fördelar med behandlingen

Koboltstrålterapi används ofta för att krympa en tumör inför en planerad operation, för att lindra sjukdomssymtom eller för att bekämpa cancerceller i tumörer som inte kan opereras bort.

Risker och nackdelar

Tyvärr kan koboltisotopen bilda ett fint radioaktivt damm under behandlingen, vilket skapar allvarliga problem med strålskyddet. Det innebär att både patienter och strålterapeuter inte skyddas fullt ut från den joniserande strålning som apparaten avger – inte ens när korrekt skyddsutrustning bärs.

Framtiden för koboltterapi

Kobolt-60 har en relativt kort halveringstid, vilket innebär att källan måste bytas ut ofta för att upprätthålla rätt strålningsaktivitet. Detta, kombinerat med isotopens tendens att avge damm, är två av huvudorsakerna till att moderna linjära acceleratorer nu ersätter koboltapparaterna inom strålterapin. Allt tyder på att kobolt kommer att spela en allt mindre roll i framtida cancerbehandling.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online