Brachyterapi är en form av strålbehandling som används för att behandla cancer i prostata, ändtarm, livmoder, slida, livmoderhals, gallblåsa, lunga, matstrupe, bröst, hud, öga samt huvud och hals. Enligt American Brachytherapy Society har denna behandlingsmetod använts i över hundra år. Upplevelsen av brachyterapi kan dock variera kraftigt från person till person.
Enligt National Cancer Institute får cirka hälften av alla cancerpatienter strålbehandling, antingen som ensam behandling eller i kombination med andra terapiformer. Strålbehandling utnyttjar strålningens energi för att förstöra cancerceller och krympa tumörer. Även om metoden är effektiv på cancersjuka celler skadar den tyvärr även friska celler.
De radioaktiva vågorna vid brachyterapi färdas dock endast mycket korta avstånd. När behandlingen appliceras direkt på platser med täta ansamlingar av cancerceller blir därför risken för skador på frisk vävnad lägre än vid flera alternativa behandlingsmetoder.
Vid brachyterapi används små radioaktiva kapslar, så kallade "frön", för att angripa cancern. Varje frö är ungefär lika stort som ett riskorn. Beroende på cancertyp och sjukdomens omfattning kan implantaeten innehålla mellan 50 och 100 kapslar som avger olika grad av strålning. Brachyterapi kallas även implantatstrålbehandling eller intern strålbehandling.
Brachyterapi utförs med en av två metoder: interstitiell eller intrakavitär strålbehandling. Den interstitiella metoden innebär att implantatet placeras i vävnaden i eller nära tumören, och används bland annat vid cancer i prostata, livmoderhals, huvud och hals, bröst och äggstockar.
Vid behandling av livmodercancer används intrakavitär eller intraluminal strålbehandling, där en applikator, till exempel ett rör eller en cylinder, förs in i kroppen. Datortomografi (CT) eller ultraljud kan hjälpa läkaren att placera implantatet på bästa möjliga plats. I båda fallen överförs de radioaktiva källorna ofta via ihåliga nålar och katetrar.
Högdosbrachyterapi är normalt en öppenvårdsbehandling som upprepas en eller två gånger per dag under flera dagar eller veckor. Varje session varar cirka 5–20 minuter och börjar med att ett implantat placeras in för att ge en intensiv dos strålning, varefter det tas bort igen.
Vid lågdosbrachyterapi lämnas däremot ett implantat som kontinuerligt avger låga strålnivåer kvar i kroppen i flera timmar eller dygn. Patienterna får ofta bedövning innan behandlingen och stannar vanligtvis kvar på sjukhuset över natten. I vissa fall placeras kapslarna permanent, och de avger då låga stråldoser tills de så småningom töms helt.
Vanliga biverkningar är svullnad och ömhet i det behandlade området, ibland åtföljt av mindre blåmärken. Beroende på behandlingens placering och typ kan patienten även uppleva diarré, obehag vid urinering, sväljsvårigheter, sår i munnen, håravfall, impotens, inkontinens samt illamående och kräkningar.
Cirka sex månader efter avslutad behandling kan sena biverkningar uppstå, exempelvis infertilitet, besvär med lederna, lymfödem och i sällsynta fall sekundär cancer. Diskutera alltid risker och biverkningar med din behandlande läkare innan påbörjad behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online