Två pelare i cancerbehandling
Kemoterapi (systemiska cytostatika) och strålbehandling (lokaliserad högenergetisk joniserande strålning) skadar cancercellernas DNA för att inducera död. De kombineras ofta med kirurgi för kurativ eller palliativ intent.
Kemoterapi
- Mekanism: Alkylaterande medel, antimetaboliter, mikrotybulinhämmare, topoisomerashämmare, etc., riktar sig mot snabbt delande celler.
- Administrering: IV, oral, intratekal, intraperitoneell, topikal.
- Vanliga biverkningar: Myelosuppression, illamående/krökning, alopesi, mukosit, neuropati, trötthet, infertilitet.
Strålbehandling
- Mekanism: Joniserande strålning → direkta DNA-skitten + fria radikalers skada.
- Uppförande: Extern stråle (linac), brakiterapi (frön), stereotaktisk (SBRT/SRS).
- Biverkningar: Platspecifika (huderytem, fibros, organdysfunktion); akuta och sena.
Kombinerad modalitet
- Samtida kemostrålning (t.ex. huvud/hals, cervix, anal, lung) → radiosensitisering.
- Sekventiell: kemoterapi → strålning eller vice versa.
- Adjuvant (post-kirurgi) eller neoadjuvant (pre-kirurgi).
Begränsningar
- Inte kurativ för alla stadier/typer.
- Toxicitet begränsar dos/intensitet.
- Kostnad och åtkomstskillnader.
Framtida riktningar
Målinriktade terapier, immunterapi och precisionsstrålning (FLASH, proton) syftar till att förbättra terapeutisk kvot.
