Röntgenstrålning ingår i familjen av elektromagnetisk strålning, men flera andra strålningstyper har snarlika egenskaper – eller kan till och med bilda röntgenstrålning. Här går vi igenom de tre viktigaste: gamma-, beta- och neutronstrålning.
Gammastrålning är en form av elektromagnetisk strålning som i hög grad liknar röntgen, men med kortare våglängd och högre frekvens. Det ger strålningen ännu större energi och genombträngningsförmåga. Gammastrålning uppstår när radioaktiva atomkärnor sönderfaller och sänds dessutom ut från vissa medicinska bildgivande apparater, exempelvis inom nuklearmedicin.
Betapartiklar är högenergetiska elektroner eller positroner som emitteras från radioaktiva atomkärnor. När partiklarna bromsas upp eller kolliderar med materia kan de alstra både röntgen- och gammastrålning. Betapartiklar är alltså inte elektromagnetisk strålning i sig, utan en form av partikelstrålning med förmåga att indirekt skapa sådan strålning.
Neutronstrålning är en typ av partikelstrålning som frigörs vid kärnreaktioner, exempelvis i kärnreaktorer. Neutroner saknar elektrisk laddning, men när de interagerar med materia kan de ge upphov till röntgen- och gammastrålning. Det gör neutronstrålningen relevant inom både forskning och strålskydd.
Alla tre strålningstyper är joniserande och kan interagera med materia på sätt som alstrar röntgenstrålning. Av dem är det dock gammastrålningen som ligger närmast röntgen i sin natur, eftersom båda är elektromagnetisk strålning – skillnaden ligger främst i våglängd, frekvens och ursprung.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online