Testikelcancer uppstår i en av de två testiklarna, som ligger i en hudpåse som kallas skrotum (pungen) och hänger bakom penis. Testiklarna utsöndrar könshormoner och innehåller groddceller som bildar spermier – de flesta testikeltumörer utgår just från dessa groddceller. Testikelcancer är en relativt ovanlig cancerform, men är samtidigt den vanligaste cancerformen hos män i åldern 15 till 34 år. Den goda nyheten är att sjukdomen kan botas med hög framgång, och det finns flera behandlingsalternativ. Den primära behandlingen är orkiektomi, även kallad orkiektomi, som innebär kirurgisk borttagning av den drabbade testikeln.
Enligt Mayo Clinic inkluderar symtomen på testikelcancer en förstorad testikel, en knöl i testikeln, smärta eller obehag i testikeln eller pungen, förstoring av brösten, vätskeansamling i pungen samt en molande värk i buken och ljumsken. Det rekommenderas att söka läkarvård om något av dessa symtom kvarstår i två veckor eller längre. För att bekräfta diagnosen kan läkaren beställa blodprover samt ett ultraljud av testikeln.
Första linjens behandling vid testikelcancer är orkiektomi, det vill säga kirurgisk borttagning av hela testikeln. Det finns saltfyllda testikelproteser som kan införas kirurgiskt efter att testikeln tagits bort, för den som önskar det. Lymfkörtlar i ljumsken kan även de tas bort, antingen samtidigt som orkiektomin eller vid ett senare tillfälle – detta görs när det finns misstanke om att cancern har spridit sig. Enligt Mayo Clinic kan operationen vara den enda behandling som behövs om cancern upptäcks i ett tidigt skede.
Utöver orkiektomin kan patienten genomgå både strålbehandling och kemoterapi. Kemoterapiläkemedel ges i form av tabletter eller injektioner. Eftersom läkemedlen är systemiska – det vill säga de sprids genom hela kroppen – syftar de till att döda cancerceller som kan ha spridit sig från den ursprungliga tumören. Canadian Cancer Society beskriver strålbehandling som en extern behandling där en kraftfull stråle riktas direkt mot tumören för att döda cancercellerna.
För vissa patienter kan aktiv övervakning vara den enda rekommendationen efter operationen. Det innebär regelbundna besök hos läkaren, blodprover samt röntgen och datortomografi av buken under det första året efter orkiektomin.
Orkiektomi i sig kan orsaka kortvarig smärta och illamående, men ger normalt inga varaktiga biverkningar. Kirurgisk borttagning av lymfkörtlar medför däremot en risk att omgivande nerver skadas, vilket kan leda till svårigheter med ejakulationen. Vanliga biverkningar av strålbehandling är trötthet, irritation i det behandlade området och eventuell infertilitet. Biverkningar av kemoterapi kan omfatta trötthet, illamående, håravfall, ökad infektionsrisk och nedsatt fertilitet. Enligt National Cancer Institute används ofta andra läkemedel för att motverka kemoterapins biverkningar.
Borttagning av en testikel bör inte leda till impotens eller infertilitet, så länge den andra testikeln fungerar normalt. Däremot kan både strålbehandling och kemoterapi påverka spermieproduktionen i den kvarvarande testikeln. Patienter som önskar skaffa barn i framtiden rekommenderas därför att överväga spermielagring innan behandlingen påbörjas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online