Testiklarna är två äggformade körtlar som ligger i pungen (skrotum) och ingår i det manliga reproduktionssystemet. De producerar manliga hormoner samt spermier. Testikelcancer är en cancerform som utgår från testikelns vävnader. Enligt National Cancer Institute beräknades cirka 8 400 nya fall av testikelcancer diagnostiseras i USA under 2009, med ungefär 380 dödsfall som följd. Prognosen vid testikelcancer är dock generellt mycket god, särskilt om sjukdomen upptäcks tidigt.
Det finns två huvudtyper av testikelcancer: seminom och icke-seminom. Indelningen grundar sig på cellernas utseende och egenskaper, och inom de båda huvudkategorierna finns flera undertyper.
Seminom delas in i klassiska (typiska), anaplastiska och spermatocytiska former. Icke-seminom omfattar teratom, embryonalt karcinom, korionkarcinom och gulpsäckstumörer (dottersäckstumörer). Seminom står för nästan 40 procent av alla testikelcancrar, medan icke-seminom utgör resten.
I vissa fall kan tumören bestå av både seminom- och icke-seminomceller – så kallade blandtumörer.
Testikelcancer är den vanligaste cancerformen hos unga män mellan 15 och 34 års ålder, men den uppstår oftast hos män mellan 20 och 39 år. Riskfaktorer inkluderar tidigare testikelcancer hos personen själv eller i familjen, icke-nedstigen testikel (retention) samt vissa medfödda avvikelser.
En knöl eller svullnad i testikeln, smärta eller obehag, plötslig vätskeansamling i pungen samt en känsla av tunghet i pungen kan alla vara tecken på testikelcancer. Samma symtom kan dock även bero på andra, oftast ofarliga tillstånd. Kontakta därför alltid läkare för undersökning och rätt diagnos.
Diagnosen ställs vanligtvis genom blodprov som mäter tumörmarkörer (till exempel AFP, hCG och LDH), ultraljud av pungen samt vävnadsprov (biopsier). Om cancern konstateras krävs ytterligare undersökningar för att avgöra om sjukdomen har spridit sig och i så fall hur långt – detta kallas stadieindelning. Valet av behandling baseras på cancerens stadium och typ samt på patientens ålder och allmänna hälsotillstånd.
De två huvudtyperna beter sig olika och behandlas därför på olika sätt. Seminom är mer känsliga för strålbehandling, medan icke-seminom växer och sprider sig snabbare. Innehåller tumören båda celltyperna behandlas den som ett icke-seminom.
De tre viktigaste behandlingsformerna är kirurgi (ofta borttagning av den drabbade testikeln), strålbehandling och cellgiftsbehandling (kemoterapi). Mer än 95 procent av alla testikelcancrar kan botas, men chansen till bot är störst om sjukdomen upptäcks tidigt.
Behandlingen kan påverka fertiliteten. Diskutera därför dina möjligheter med läkaren innan behandlingen påbörjas. Att frysa ner spermier före behandling gör att du kan bevara din fortplantningsförmåga för framtiden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online