Florence Kelley (12 september 1859 – 25 februari 1932) var en amerikansk socialreformator, bosättningsledare, socialutredare, författare och lobbyist som blev en av de mest inflytelserika rösterna inom den progressiva rörelsen i USA vid sekelskiftet 1900.
Kelley är framför allt känd för sitt outtröttliga arbete med att förbättra arbetsvillkoren för kvinnor och barn. Hon spelade en avgörande roll i att få fram skyddande fabrikslagstiftning och blev senare en stark förespråkare för minimilöner, arbetslöshetsförsäkring och ålderspensioner. Hennes bidrag kom att bli viktiga milstolpar i den amerikanska socialpolitiken.
Efter att ha tagit examen från Cornell University och studerat juridik i Europa anslöt sig Kelley till Hull House i Chicago, ett av USA:s mest berömda sociala reformhem. År 1893 utnämndes hon av delstaten Illinois till sin första kvinnliga fabriksinspektör, där hon dokumenterade de fruktansvärda villkor som kvinnor och barn tvingades arbeta under.
Från 1899 till sin död 1932 verkade Kelley som generalsekreterare för National Consumers League. Under hennes ledning arbetade organisationen för att förbättra arbetsförhållandena genom konsumenttryck och lagstiftning, inklusive begränsningar av barnarbete och införandet av maximal arbetstid.
Kelleys engagemang sträckte sig även till medborgerliga rättigheter – hon var med och grundade NAACP, organisationen för afroamerikanernas medborgerliga rättigheter. Dessutom översatte hon Friedrich Engels klassiska verk om den engelska arbetarklassens villkor till engelska.
Florence Kelleys livsgärning lämnade bestående spår i amerikansk historia. Hennes arbete lade grunden för många av de sociala trygghetssystem och arbetarskyddslagar som idag betraktas som självklara, och hon fortsätter att inspirera sociala aktivister världen över.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online