Nebulisatorer omvandlar specifika lokala läkemedel som verkar på lungor och luftvägar till aerosolform. Behandlingar med inline-nebulisatorer levererar dessa läkemedel till patienter som är beroende av respiratorer för sin andning. Tidigare påverkade den extra luft som krävdes för att driva nebulisatorn den totala mängden luft som levererades till patienten, men moderna sjukhusrespiratorer har inbyggda datorer som kompenserar för detta, vilket innebär att den levererade luftvolymen inte längre påverkas.
Det vanligaste läkemedlet som ges via nebulisator är en bronkdilaterare – en medicin som slappnar av muskulaturen runt luftvägarna, minskar pip i bröstet och underlättar andningen. Via nebulisator kan man även administrera mukolytika (läkemedel som gör slemmet mer flytande), vissa typer av antibiotika, adrenalin samt till och med etylalkohol för att sönderdela de små bubblorna som uppstår vid vissa allvarliga fall av skummande lungödem (vätskeansamling i lungorna). Observera att ingen medicin får administreras lagligt utan att den ansvarige läkaren har ordinerat den i patientens journal.
Ta bort nebulisatorn ur den sterila förpackningen och montera den enligt anvisningarna i bipacksedeln. Använd endast T-rörsadaptern om respiratorslangarna inte har en egen nebulisatorport – alla respiratorkretsar som används på sjukhus i USA har sådana portar, men kretsar för hemmabruk kan sakna dem. Vid hemmabruk med T-röret fäster du den medföljande blå korrugerade slangen (500 ml) i ena änden av röret.
Täpp upp nebulisatorporten och anslut nebulisatorkopens övre utloppsport till ingångsporten på kretsen. Har hemkretsen ingen sådan ingångsport kopplar du bort respiratorslangen från patientens Y-koppling, strax efter temperatursonden. Anslut därefter den blå korrugerade slangen som sitter i nebulisatorn till Y-kopplingen och fäst respiratorslangen i T-röret ovanpå nebulisatorn – se till att nebulisatorn hänger lodrätt nedåt. Tillsätt sedan den medicin som läkaren ordinerat i nebulisatorkopen (oftast salbutamol/albuterol).
Som andningsterapeut måste du ha god kännedom om dessa läkemedel, inklusive möjliga biverkningar och korrekt dosering, eftersom du kan komma att dela ansvaret om läkaren av misstag ordinerar en medicin eller dos som är farlig för patienten. Andningsterapeuter har rätt att vägra administrera något de bedömer kan skada patienten, men de måste då kunna motivera sitt beslut i journalen.
Alla moderna sjukhusrespiratorer har uttag för komprimerad gas avsedda för nebulisatorer. Gasen dras automatiskt av från varje andetag i den mängd som behövs för att driva nebulisatorn och förånga medicinen, samtidigt som tidalvolym och minutvolym (luftmängden per andetag respektive per minut) bibehålls utan att syrekoncentrationen förändras. Anslut nebulisatorns tryckslang till detta uttag och aktivera respiratorns nebulisatorfunktion – de flesta stänger automatiskt av efter en förinställd tid.
För hemrespiratorer ansluts tryckslangen istället till en nebulisatorluftkompressor eller en syrekälla, beroende på läkarens ordination. Luftkompressoror levererar automatiskt ett flöde på cirka sex liter rumsluft per minut. Använder du flasksyre ställer du in flödesmätaren på sex liter per minut. Avbryt behandlingen efter fem minuter, eller när medicinkopan är torr. Notera att sådana hembehandlingar tillfälligt ökar patientens minutvolym och syrekoncentration.
Gå igenom monteringsprocessen baklänges för att ta bort nebulisatorn från respiratorkretsen. Stäng alltid av tryckgasflödet till nebulisatorn, oavsett om det kommer från respiratorn, en luftkompressor eller en flödesmätare. Har du använt flasksyre bör du även stänga toppen av syrecylindern ordentligt, annars kan den börja läcka. Lägg den använda nebulisatorn i en ren utrustningspåse och häng påsen från flödesmätaren eller respiratorns uttag för komprimerad gas. Nebulisatorer kan återanvändas säkert i upp till 48 timmar, förutsatt att du hanterar dem med korrekt hygien- och rengöringsteknik.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online