Andning är en mekanisk process driven av tryckgradienter. När diafragman kontraherar, plattas den och sjunker neråt. Samtidigt lyfter ytre intercostala muskler revbena uppåt och utåt. Detta expanderar bröstkorgen i tre dimensioner:
- Vertikalt: Diafragmasänkning (primär drivare, ~70% av tidalvolym).
- Anteroposteriort: »Pumphandtag» revbensrörelse (övre revben).
- Lateralt: »Hinkhandtag» revbensrörelse (nedre revben).
Tryck-Volym Relation (Boyles lag)
Volym ↑ → Tryck ↓
- Intrapulmonal (alveolär) tryck sjunker under atmosfäriskt tryck (subatmosfäriskt, ~ -1 till -3 cmH₂O).
- Tryckgradient (Patm > Palv) driver inluftning ner genom trakeobronkiala trädet.
- Flöde fortsätter tills Palv = Patm (slut inandning).
Utandning: Passiv (Vanligtvis)
- Diafragma + yttre intercostaler avslappnar.
- Lungelastisk återfjätring + bröstkorgs återfjätring → volym ↓ → Palv > Patm → luft flyter ut.
- Aktiv utandning (träning, obstruktion): Inre intercostala + buk muskler (rectus abdominis, obliqua) kontraherar → tvungen expiration.
Viktiga muskler
| Fas | Primära muskler | Accessoriska muskler |
|---|
| Inandning | Diafragma, yttre intercostaler | Skalenus, SCM, pectoralis minor, serratus anterior |
| Utandning (aktiv) | Inre intercostala, buk muskler | — |
Kliniska korrelater
- Diafragmapares: Frenicusnervskada, ALS, hög cervical ryggmärgsskada → paradoxal rörelse (buk in vid inandning), ortopné, hyperkapni.
- KOL: Plattat diafragma (hyperinflation) → mekanisk nackdel → ökat andningsarbete.
- Obesitas hypoventilation: Bukmassa begränsar diafragmasänkning.
- Pneumothorax: Pleuratryck = atmosfäriskt → lungkollaps; ingen tryckgradient möjlig.
Varje andetag är en tryckgradient konstruerad av muskelkontraktion. Att förstå denna fysiologi ligger till grund för respiratorhantering, andningsterapi och träningsprestation.
