Delirium (akut förvirring) drabbar 20–50 % av insjuknade lunginflammationspatienter, särskilt äldre. Det signalerar allvarlighet och förutsäger sämre utfall – fördubblar ICU-dödlighet och ökar risken för långtidskognitiv nedgång.
Viktiga patofysiologiska drivkrafter
- Systemisk inflammation: Cytokiner (IL-1β, IL-6, TNF-α) korsar blod-hjärnbarriären eller signalerar via vagala afferenter, förändrar neurotransmission.
- Hypoxemi: Lågt PaO₂ försvårar hjärnans oxidativa metabolism; hyperkapni förvärrar.
- Sepsisassocierad encefalopati: Mikrovaskulär dysfunktion, BBB-störning, mitokondriellt fel.
- Läkemedel: Opioider, benzodiazepiner, anticholinergika, kortikosteroider, fluorokinoloner.
- Dehydration/elektrolytrubbningar: Hyponatremi, hyperkalcemi, urémi.
- Sömnbrist: ICU-buller, frekventa vitalparametrar, obehag fragmenterar sömn.
Patienter med hög risk
- Ålder ≥65 (särskilt ≥80)
- Befintlig demens eller MCI
- Kronisk lung-, njur- eller leversjukdom
- Polyfarmaka (≥5 läkemedel)
- Alkoholmissbruk
- Syn-/hörselnedsättning
Kliniskt tillvägagångssätt
- Screening: CAM-ICU eller 3D-CAM var 12:e timme på sjukhus.
- Behandla grundläggande lunginflammation snabbt (lämpliga antibiotika, syre, vätskor).
- Icke-farmakologiskt: Reorientering, glasögon/hörselapparater, mobilisering, sömnhygien, närvaron av anhöriga.
- Undvik deliriumutlösande läkemedel (Beers-kriterier).
- Lågdos antipsykotika (haloperidol, quetiapin) endast vid allvarlig agitation som hotar säkerhet; tidsbegränsat.
Förebyggande är avgörande – delirium är inte en oundviklig följd av lunginflammation.
