Bradykardi efter avancerad luftvägsplacering (endotrakeal intubation, supraglottisk luftväg) är en erkänd komplikation medierad av vagal stimulering. Medvetenhet om denna reflex gör att vårdpersonal kan förutse, förebygga och snabbt korrigera den.
Mekanism
- Den posteriore orofarynx, larynx och trakea är rikligt innerverade av vagusnerven (KN X).
- Mekanisk stimulering under laryngoskopi, tubpassage eller cuff-pumpning aktiverar vagala afferenter.
- Detta utlöser en parasympatisk svall → minskad sinusnodes avfyring → bradykardi (hjärtfrekvens <60 slag/min) eller till och med asystoli.
Riskfaktorer
- Pediatriska patienter (förstärkt vagal tonus)
- Hypoxi, hyperkapni eller acidos före intubation
- Snabb eller kraftfull laryngoskopi
- Användning av sukcinylkolin (kan orsaka bradykardi oberoende)
- Förekommande ledningsrubbningar eller betablockeraranvändning
Förebyggande och hantering
- Försyra grundligt för att minimera hypoxisk bradykardi.
- Atropin (0,01–0,02 mg/kg IV, min 0,1 mg) kan ges profylaktiskt vid högriskfall (t.ex. barn, känd vagal känslighet).
- Mjuk, effektiv teknik med optimal visualisering (video laryngoskopi).
- Behandla omedelbart om bradykardi uppstår: stoppa stimulering, syra, ge atropin om hemodynamiskt signifikant.
Medvetenhet om denna reflex gör att vårdpersonal kan förutse, förebygga och snabbt korrigera luftvägsrelaterad bradykardi.
