Ordet "respiration" betyder vanligtvis in- och utandning, men detta relativt vanliga begrepp har även en mindre känd betydelse. Inom medicinen används termen dessutom om omvandlingen av energi till former som kroppens celler kan använda sig av.
I likhet med den allmänna uppfattningen innefattar den medicinska definitionen av "respiration" andningsprocessen, det vill säga in- och utandning av luft. Detta framgår bland annat av Tabers Cyclopedic Medical Dictionary, ett välkänt uppslagsverk inom medicinsk terminologi.
Inom medicinen betraktas dock respiration i ett bredare perspektiv, där begreppet även omfattar cellernas tillgodogörande av användbar energi. Detta är en process som kan – men inte nödvändigtvis måste – involvera andning, vilket Neil A. Campbell, doktor i biologi, och hans medförfattare beskriver i boken "Biology".
I denna mer rent medicinska betydelse förekommer respiration inte bara hos djur eller i de celler som bygger upp djurkroppen, utan även i växtceller samt hos encelliga organismer som bakterier, svampar, alger och protozoer.
Aerob respiration bygger på fritt syre (O2), som tar emot elektroner i slutet av de energigivande kemiska reaktionerna. Denna form av respiration producerar stora mängder energi som cellen kan utnyttja, förklarar Jacquelyn G. Black, doktor i mikrobiologi, i sin bok "Microbiology: Principles and Explorations".
När fritt syre saknas kan celler ändå erhålla energi genom att använda oorganiska syrehaltiga molekyler, exempelvis nitrat, nitrit och sulfat. Nackdelen är att anaerob respiration ger hela 19 gånger mindre energi per glukosmolekyl jämfört med den aeroba varianten, noterar Dr. Black.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online