Varför lungor inte kollapsar: Struktur och fysiologiska skyddsmekanismer

Fem mekanismer som förhindrar lungkollaps

1. Negativt pleuratryck (Pleural vakuum)

Viscerala och parietala pleuran omsluter ett potentiellt utrymme med ~ -5 cmH₂O tryck i vila. Detta subatmosfäriska tryck drar lungorna utåt mot bröstkorgen.

2. Lungelastisk återdragning

Elastinfibrer i parenkyma ger inåtriktat återdrag; balanseras av utåtriktat bröstkorgsåterdrag. Vid FRC utjämnas krafterna.

3. Surfactant minskar alveolär ytspänning

Typ II pneumocyter utsöndrar surfactant (dipalmitoylfosfatidylkolin + proteiner). Sänker ytspänning disproportionalt i små alveoler (Laplaces lag: P = 2T/r), förhindrar atelektas.

4. Respiratorisk muskeltonus

• Middelbröstkorg och intercostaler upprätthåller baslinjetonus, håller bröstkorgen expanderad.
• Frenicusnerv impuls fortsätter även i vila.

5. Atmosfäriskt tryck > Pleuratryck

Yttre atmosfäriskt tryck (760 mmHg) överstiger pleuratryck, skapar en nettoutåtriktad kraft på bröstkorgen.

Kliniskt misslyckande: Atelektas

• Luftvägsobstruktion (slemprop, tumör) → absorptionsatelektas.
• Surfactantbrist (förtidiga foster – RDS; ARDS).
• Pneumothorax: luft i pleuralutrymme utjämnar tryck → lungkollaps.
• Kompression: pleuravätska, massa, bukdistension.

Dessa skyddsmekanismer säkerställer kontinuerligt gasutbyte; deras misslyckande ligger till grund för många respiratoriska akutfall.