Legionärssjuka orsakas av bakterien Legionella. Sjukdomen upptäcktes för första gången under ett utbrott år 1976 i samband med American Legions kongress i Philadelphia. Infektionen ger upphov till lunginflammation, och bakterien trivs framför allt i stillastående vatten – till exempel i luftkonditioneringsanläggningar, duschmunstycken och varmvattenberedare. Det mest tillförlitliga sättet att ställa diagnosen är att odla bakterien på ett selektivt agarmedium.
Agar utvinns från alger och säljs som ett pulver som kan lösas upp i flytande lösningsmedel. När en agarblandning hettas upp och därefter får svalna, bildas en gelatinliknande substans där bakterier kan växa. För att kunna identifiera särskilda bakterietyper tillsätts olika kemiska föreningar och näringsämnen till den varma blandningen innan den stelnar. Bakterien kan sedan identifieras utifrån hur den interagerar med dessa tillsatser – ett princip som ligger till grund för många moderna diagnostiska odlingsmetoder.
När en läkare misstänker legionärssjuka tas urinprov samt sekretprover från luftvägarna hos patienten för att skapa en testodling av Legionella. Ett prov från en frisk, oinfekterad person ger ingen tillväxt av bakterien. Tålmodighet krävs dock – det kan ta upp till sju dagar innan Legionella hunnit växa tillräckligt för att kunna analyseras och ge ett säkert svar.
Det absolut bästa mediet för att odla Legionella är buffrat kol- och jästextragar, ofta förkortat BCYE-agar. Detta medium innehåller antibiotika som dödar andra bakterier och därmed gör det möjligt för just Legionella att växa ostört. Mediet innehåller dessutom flera färgämnen som reagerar med de sjukdomsframkallande Legionellabakterierna och färgar dem äppelgröna, medan andra liknande organismer istället blir blå. Denna färgreaktion gör att laboratoriet snabbt och säkert kan bekräfta diagnosen legionärssjuka.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online