1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Vem upptäckte autismspektrumstörningar? Historien bakom diagnosen

Ingen enskild person upptäckte autismspektrumstörning. Förståelsen av tillståndet har vuxit fram gradvis genom observationer, forskning och reviderade diagnostiska kriterier under mer än hundra år. Här är en översikt över hur begreppet har utvecklats.

Tidiga observationer och beskrivningar

1911 – Eugen Bleuler: Den schweiziske psykiatern Eugen Bleuler använde ordet ”autism” för första gången, även om hans fokus låg på schizofreni. Termen beskrev då patienters tendens att dra sig tillbaka in i sin inre värld.

1943 – Leo Kanner: Den amerikanske barnpsykiatern Leo Kanner publicerade en banbrytande artikel om elva barn med ovanliga beteenden, som han kallade ”tidig infantil autism”. Hans beskrivningar lade grunden för autism som ett eget diagnostiskt begrepp.

1944 – Hans Asperger: Oberoende av Kanner publicerade den österrikiske läkaren Hans Asperger en studie om barn med liknande drag, exempelvis starka specialintressen och svårigheter i socialt samspel. Eftersom hans arbete skrevs på tyska fick det länge begränsat internationellt erkännande.

Utvecklingen av diagnostiska kriterier

1952: Begreppet ”autistisk psykopati” användes för att beskriva tillståndet – en terminologi som senare övergetts.

1968: American Psychiatric Association (APA) tog upp ”infantil autism” som en separat diagnos i andra upplagan av diagnosmanualen DSM-II.

1980: DSM-III etablerade autism som en självständig diagnos, skild från andra barndomspsykiatriska tillstånd – ett avgörande steg mot dagens synsätt.

1987: Revideringen DSM-III-R förfinade och breddade de diagnostiska kriterierna för autism.

1994: DSM-IV införde mer detaljerade kriterier samt undergrupper som Aspergers syndrom och PDD-NOS (genomgripande störning i utvecklingen utan närmare specifikation).

2013: DSM-5 samlade de tidigare underkategorierna i en enda diagnos – autismspektrumstörning – där svårighetsgraden bedöms utifrån en spektrummodell.

Växande medvetenhet och forskning

Under 1900-talet och det tidiga 2000-talet har en växande forskning och ett ökat samarbete mellan kliniker och forskare fördjupat kunskapen om autismspektrumstörningar. Forskare som Lorna Wing, Simon Baron-Cohen och Uta Frith har varit särskilt inflytelserika. Wing myntade begreppet ”autismspektrum” och bidrog också till att göra Aspergers arbeten kända i den engelskspråkiga världen.

Synen på autism fortsätter att utvecklas i takt med nya forskningsresultat, vilket ger en allt bättre förståelse och ständigt förfinade diagnostiska verktyg. Äran för autismens ”upptäckt” kan därför inte ges till en enda person – den tillhör det kollektiva arbete som utförts av många yrkesverksamma inom området genom decennier.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online