Autism spektrumtillstånd (AST) uppstod från kumulativa kliniska observationer och utvecklande diagnostiska ramverk.
Viktiga milepæler
- 1911: Eugen Bleuler myntar »autism« (grekiska autos, »själv«) för att beskriva social återdragning vid schizofreni.
- 1943: Leo Kanner publicerar »Autistiska störningar av affektivt kontakt«, definierar »tidig infantil autism« som medfödd, skild från schizofreni.
- 1944: Hans Asperger beskriver »autistisk psychopati» hos talförmögna barn med sociala defekter och intensiva intressen (senare Aspergers syndrom).
- 1967: Bruno Bettelheims »kylskåpsmamma« teori (psykogen) domineras – senare vederläggd.
- 1980 (DSM-III): »Infantil autism« som separat diagnos (pervasiv utvecklingsstörning).
- 1987 (DSM-III-R): Bredare kriterier; »autistisk störning«; lägger till PDD-NOS.
- 1994 (DSM-IV): Fem understyper: Autistisk störning, Aspergers, PDD-NOS, Barndomsdisintegrativ störning, Retts syndrom.
- 2013 (DSM-5): Enhetligt »Autism Spektrumtillstånd« (AST) med två domäner: (1) Sociala kommunikationssvårigheter, (2) Begränsade/repetitiva beteenden. Svårighetsgrader 1–3. Tar bort undertyper.
Banbrytande forskare
Lorna Wing (triaden av funktionshinder, spektrumkoncept), Uta Frith (teori om mentalisering), Simon Baron-Cohen (mental blindhet, extremt manligt hjärna), Catherine Lord (ADOS diagnostiskt verktyg), och många genetiska/neuroimaging forskare.
AST förstås nu som en heterogen neuroutvecklingsstörning med stark genetisk bas, inte en enda sjukdom. Historien speglar en skift från psykogen skyllning till neurobiologisk förståelse och neurodiversitetsacceptans.
