Av de 206 ben som människokroppen består av återfinns nästan en fjärdedel i foten. Det är därför inte förvånande att fotfrakturer är relativt vanliga, och mellanfotsbenen – metatarsalbenen – hör till de ben som oftast drabbas. Metatarsalbenen svullnar när de bryts, och skadan kan vara mycket smärtsam, eftersom fotens ben bär upp kroppen och möjliggör rörelse.
Fotens anatomi är en komplex sammanställning av muskler, ben, senor och andra mjukdelar. Foten består av 26 ben, varav 19 finns i tårna (falangerna) och i mellanfotsbenen. De långa, smala metatarsalbenen ligger mellan falangerna och fotrotsbenena i hälen och fotleden. De fungerar som en stel hävstång som driver fram fotleden och foten vid varje steg, och de hjälper till att bära upp och balansera hela kroppen.
De vanligaste symtomen vid ett brutet mellanfotsben är svullnad, smärta och blåmärken som uppträder inom en till två dagar efter skadan. Smärtan kan komma gradvis och förvärras vid gång, stående eller andra aktiviteter där foten belastas. En fraktur kan också ge så kallad punktsmärta – en intensiv smärta precis på brottstället som kan kvarstå några timmar men som oftast avtar efter flera timmars vila.
Ett brutet mellanfotsben kan bero på två olika typer av benbrott: stressfrakturer och traumatiska frakturer.
Stressfrakturer orsakar små, hårfinna sprickor i benet och beror vanligtvis på upprepad belastning över tid. Idrottare, särskilt balettdansörer, löpare, fotbollsspelare och gymnaster, drabbas ofta av stressfrakturer i metatarsalbenen.
Traumatiska frakturer, även kallade akuta frakturer, orsakas av ett direkt slag eller trauma mot foten, till exempel att man hårt slår i tån. Dessa frakturer klassificeras som antingen dislokerade (förskjutna) eller icke-dislokerade. Vid en dislokerad fraktur har benet brutits på ett sätt som gör att benbitarna ändrar läge.
Eftersom metatarsalbenen svullnar när de bryts kan svullnad tillsammans med smärta vara starka tecken på ett benbrott. Det är viktigt att hålla foten obelastad tills medicinsk vård söks. Kyla kan appliceras för att minska svullnaden, men inte längre än 20 minuter åt gången. Linda isbiten i en handduk eller använd en kylpackning för att undvika att isen kommer i direktkontakt med huden.
Den viktigaste behandlingen vid stressfrakturer är vila och att undvika den aktivitet som sannolikt orsakade brottet, i minst tre till fyra veckor. Vid en dislokerad traumatisk fraktur måste benändarna rätas ut och hållas stilla under läkningsprocessen. Även icke-dislokerade frakturer kan kräva immobilisering, exempelvis med en kort gipsskena, en styv sko med platt sula eller ett stöd, i sex till åtta veckor.
Det är viktigt att låta ett brutet mellanfotsben behandlas korrekt för att undvika allvarliga komplikationer som artros, en missbildning som kan leda till dåligt passande skor, kronisk smärta eller att brottet inte läker helt. Tänk också på att stressfrakturer ofta inte syns på röntgen förrän två till tre veckor efter själva skadan, vilket gör att diagnosen kan fördröjas om symtomen ignoreras.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online