En torusfraktur, även kallad kompressionsfraktur, är vanligast hos barn. Denna typ av fraktur uppstår när den yttre delen av benet bucklar sig till följd av tryck. Torusfrakturer är också relativt vanliga hos personer med osteoporos (benskörhet), eftersom deras ben är tunnare och därmed mer känsliga för kompression.
En kompressionsfraktur i halskotpelaren drabbar de sju övre kotorna i ryggraden, de så kallade halskotorna, som sitter i nacken. Här går vi igenom hur frakturen diagnostiseras, vilka behandlingsalternativ som finns och vad återhämtningen brukar innebära.
Om du upplever nacksmärta och nyligen har varit med om en skada, eller om du har osteoporos, kan du ha drabbats av en torusfraktur. För att fastställa diagnosen kommer läkaren att beställa en röntgenundersökning, en datortomografi (CT) eller en magnetresonansundersökning (MR) för att utesluta skador på ryggmärgen innan halsen immobiliseras.
Efter bildtagningen genomför läkarna dessutom en serie tester av den neurologiska funktionen, exempelvis av känsel, reflexer och muskelstyrka, för att säkerställa att inga nerver eller delar av ryggmärgen har påverkats.
Torusfrakturer i halskotpelaren behandlas oftast konservativt med en halskrage som stabiliserar området och ger kotorna möjlighet att läka. Som smärtlindring förskriver läkarna ofta muskelavslappnande läkemedel.
När kragen tas bort fortsätter patienten med fysioterapi under upp till 12 veckor för att återfå rörlighet och styrka i nacken. Den exakta behandlingen beror dock på vilken av de sju halskotorna som är frakturerad.
Om behandling med halskrage inte räcker till kan kirurgi bli nödvändig för att förebygga ryggmärgsskador orsakade av att benet pressas ihop. Ett vanligt ingrepp är ballonkyfoplastik, där en ballong förs in i kotan och blåses upp för att rätta till frakturen och återställa kotans höjd. En annan metod är perkutan vertebroplastik, där bencement injiceras i ryggraden via en kateter för att stabilisera den skadade kotan.
Hur lång återhämtningen blir beror på frakturens svårighetsgrad. Om ryggmärgen har skadats finns risk för förlamning, vilket gör snabb och korrekt behandling extra viktigt.
Isolerade kompressionsfrakturer utan ryggmärgspåverkan betraktas dock oftast som lindriga och har en god prognos. Vissa patienter kan ändå uppleva en något minskad rörlighet i nacken efter läkning. För att rehabilitera nacken rekommenderas regelbundna hållningsövningar samt de träningsprogram som fysioterapeuten tar fram, vilket hjälper till att återuppbygga styrka, flexibilitet och en sund hållning över tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online