Oljeutsläpp är en av de främsta orsakerna till att världens hav skadas. Våren 2010 drabbades Mexikanska golfen av en omfattande katastrof när oljeriggen Deepwater Horizon exploderade. USA:s kustbevakning arbetade intensivt under lång tid för att begränsa utsläppet och sanera det förorenade vattnet.
Det finns flera olika metoder för att städa upp efter ett oljeutsläpp – från mekaniska lösningar till mer miljövänliga alternativ som biologisk nedbrytning. Här går vi igenom de vanligaste teknikerna.
Börja med att placera en oljespärr runt ett tankfartyg som läcker olja. En spärr är en presenning av vinyl, nylon eller polyester, ofta cirka 30 gånger 15 meter stor, som läggs ut på vattenytan för att innesluta och samla upp oljan. Spärren kan också användas förebyggande – exempelvis runt ett känsligt djurhabitat eller vid mynningen av en vik – där den absorberar olja som driver dit.
En skimmer är en specialbyggd båt som samlar upp olja från vattenytan med hjälp av ett sorberande material, en sorts svamp som absorberar oljan utan att ta upp vatten. Detta är en effektiv metod för att ta bort olja som redan har spridit sig på ytan.
Nyspilld olja kan brännas upp genom att den innesluts av brandsäkra bommar. Metoden är snabb och effektiv, men den bidrar tyvärr till luftföroreningar. Det var bland annat denna teknik som användes vid Deepwater Horizon-katastrofen i Mexikanska golfen 2010.
Stränder som drabbats av olja kan spolas rena med hög- eller lågtrycksslang. Sugbilar körs ut på stranden för att suga upp oljan direkt från sanden, och i vissa fall används skyfflar för att manuellt samla ihop det förorenade materialet.
Dispergeringsmedel bryter ner oljan i små droppar och påskyndar dess naturliga biologiska nedbrytning. Medlet sänker ytspänningen mellan oljan och vattnet, vilket gör att oljan sprids ut i vattenmassan istället för att lägra sig som en sammanhängande hinna på ytan.
Biologiska medel kan användas för att ytterligare påskynda nedbrytningsprocessen. Bakterier och andra mikroorganismer bryter ner oljan till bland annat koldioxid och vatten. Genom att tillsätta näringsämnen som kväve och fosfor kan bakteriernas arbete stimuleras och processen gå ännu snabbare.
Valet av saneringsmetod beror på utsläppets storlek, plats och hur färsk oljan är. Ofta kombineras flera tekniker – mekaniska verktyg som bommar och skimmers för att begränsa spridningen, samt kemiska och biologiska metoder för att påskynda nedbrytningen. Ju snabbare insatser sätts in, desto mindre blir skadorna på marint liv och kustområden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online