Kapillär perfusion regleras dynamiskt för att matcha vävnads metaboliska behov.
Lokal (myogen och metabolisk) kontroll
- Precapillära sfinktrar: Glatt muskel vid kapillärens ursprung; svarar på lokala metaboliterna (↓O₂, ↑CO₂, ↑H⁺, ↑K⁺, adenosin, prostaglandiner) → vasodilatation.
- Postkapillära venyler: Liknande sfinktrar; reglerar utflödestryck.
- Autoregulering: Bayliss-effekt (myogen sträckning → kontraktion); metabolisk override vid hypoksi.
Neural kontroll
- Sympatisk (noradrenalin → α₁/α₂): Vaskokontraktion (hud, splankniskt, njure).
- Sympatisk kolinerg: Vasodilatation (skelettmuskel – anticipatorisk).
- Parasympatisk: Begränsad vaskulär roll (spottkörtel, genital).
Hormonell kontroll
- Adrenalin: β₂ (muskel, lever) → dilatation; α (hud, splankniskt) → kontraktion.
- Angiotensin II: Potent vaskokontraktion (efferent arteriol > afferent → upprätthåller GFR).
- Vasopressin (ADH): V1 → vaskokontraktion.
- ANP/BNP: Vasodilatation, natriures.
- Histamin, bradykinin, NO, prostaglandiner: Lokala vasodilatatorer.
Integrerade svarsexempel
Träning: metabolisk dilatation (muskel) + sympatisk kontraktion (splankniskt/hud) + adrenalin β₂-dilatation (muskel) → omfördelning till arbetande muskel. Sepsis: patologisk vasodilatation → distributiv chock.
