Sicklecellanemi är en ärftlig blodsjukdom som kan ge upphov till många komplikationer. En av de vanligaste är kroniska sår på underbenet. Dessa sår kan behandlas både med icke-invasiva metoder och med kirurgi, men den bästa strategin är alltid förebyggande.
Sicklecellanemi, även kallad sicklecellsjukdom, är en genetisk sjukdom där de röda blodkropparna antar en månskärsformad form i stället för den normala runda formen. Problemet är att de röda blodkropparnas uppgift är att transportera syre genom cirkulationssystemet – den avvikande formen gör att de inte klarar detta effektivt. Sjuka röda blodkroppar fastnar dessutom lätt i blodkärlen, vilket hindrar eller saktar ner blodflödet. Idag finns ingen bot mot sicklecellanemi; endast behandling som lindrar symtomen och hanterar komplikationerna.
Ordet "ulcus" förknippas ofta med magsäcken, men ett ulcus är i själva verket varje typ av skada där hudlager går förlorade. Sådana sår kan uppstå på många ställen i kroppen, exempelvis på vener, ögon och könsorgan. Personer med sicklecellanemi drabbas dock oftast av sår på benen.
Ett bensår börjar ofta med någon form av trauma, till exempel ett insektsbett eller en repa. Eftersom sjuka röda blodkroppar ofta blockerar blodkärlen kan blodflödet till det skadade området hämmas. När huden inte får tillräckligt med blod kan den inte läka ordentligt, vilket skapar förutsättningar för att ett kroniskt sår utvecklas.
Bensår vid sicklecellanemi visar sig vanligtvis som små, upphöjda sår, ibland med en skorpbildning ovanpå. De sitter oftast på nedre tredjedelen av underbenet och drabbar framför allt personer mellan 10 och 50 års ålder. Män löper dessutom större risk än kvinnor att utveckla dessa sår. I de flesta fall ställer vården diagnosen genom att enkelt undersöka området visuellt.
Första linjens behandling vid sår orsakade av sicklecellanemi är någon form av förband eller lokalbehandling. Syftet är att hålla sårområdet fuktigt och förebygga infektioner. Förbandet kombineras ofta med kompressionsterapi för att minska svullnad (ödem) och främja blodcirkulationen under läkningsperioden. Beroende på vilken typ av förband som används kan såret läka inom några veckor eller upp till tre månader.
I allvarligare fall kan kirurgi behövas, där ny hud transplanteras till det skadade området. Dessa operationer misslyckas dock ofta, eftersom en fungerande blodcirkulation krävs för att en hudtransplantation ska lyckas.
Eftersom sicklecellanemi är en genetisk sjukdom går den inte att förebygga, men komplikationer som bensår kan ofta undvikas. En god cirkulation är avgörande. Använd därför gärna kompressionsplagg på benen och håll benen högt när du har möjlighet. Undvik salt och andra elektrolyter som får kroppen att binda vätska. Se också till att behandla alla skador på benen snabbt, för att undvika infektioner och utveckling av hudskador.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online