Borrelia är den vanligaste fästingburna sjukdomen i USA enligt Lyme Disease Association Inc. Sjukdomen orsakas av bakterien Borrelia burgdorferi och känns ofta igen på ett ringformat utslag (även om detta inte förekommer i alla fall), ledliknande smärta, trötthet, huvudvärk och neurologiska symptom. Om sjukdomen inte upptäcks och behandlas i tid kan symptomen kvarstå långt efter avslutad behandling.
Flera studier har undersökt de långsiktiga effekterna av borrelia hos människor. En studie från avdelningen för reumatologi och immunologi vid Brigham & Women's Hospital i Boston, Massachusetts, publicerad i Annals of Internal Medicine, jämförde en grupp borreliapatienter med en grupp personer utan borrelia. Resultaten visade att borreliagruppen hade betydligt fler symptom upp till sex år efter diagnos och behandling.
Studien visade att 61 procent av borreliapatienterna upplevde mer ledsmärta än kontrollgruppen, medan 16 procent upplevde mer parestesi, det vill säga stickningar eller domningar i händerna. Dessutom upplevde 16 procent av patienterna mer koncentrationssvårigheter och 26 procent led av större trötthet än kontrollgruppen.
En studie publicerad i Journal of Neuropsychiatry and Clinical Neurosciences, med titeln "A Controlled Study of Cognitive Deficits in Children With Chronic Lyme Disease", drog slutsatsen att barn som behandlades tidigt i sjukdomsförloppet (vanligtvis inom tre månader efter känd infektion) löpte mindre risk att utveckla bestående kognitiva problem. Ju senare sjukdomen behandlades, desto fler kognitiva problem uppvisade barnet.
Det är viktigt att notera att borreliapatienterna i båda ovanstående studier hade fått antibiotika och ändå upplevde flera symptom efter behandlingens slut. Detta understryker vikten av tidig diagnos, eftersom försenad behandling kan leda till långvariga besvär även efter genomförd antibiotikakur.
Nyckeln till att förebygga långsiktiga effekter är tidig upptäckt och behandling av sjukdomen. Tyvärr kan detta vara en svår uppgift, eftersom borreliasymptom ofta liknar många andra åkommor. Därför bör man begränsa exponeringen för fästingar och alltid vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder utomhus, exempelvis genom att använda täckande kläder och fästingavvisande medel.
Föräldrar bör regelbundet kontrollera sina barn efter fästingar, och vuxna bör göra detsamma på sig själva efter vistelse i naturen. Genom att snabbt upptäcka och avlägsna fästingar minskar risken för smittöverföring avsevärt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online