Hösten år 2000 gjorde forskare ett fascinerande fynd: en konstgjord tå som följt med en mumifierad kvinna i graven, daterad så långt tillbaka som 1069 f.Kr. Det visar att människan i årtusenden försökt ersätta förlorade kroppsdelar. Idag utvecklas protetikområdet i snabb takt, tack vare framsteg inom både teknik och kirurgi. Snart kan proteser med förmåga att känna göras tillgängliga för patienter – och ge användarna den sensoriska information som länge varit den saknade pusselbiten. Fram till nyligen har användaren nämligen endast kunnat styra sin protes med hjälp av synen.
Patienter som förlorat en lem rapporterar ofta så kallade fantomkänslor. Även om handen eller armen är borta fortsätter patienten att uppleva sensationer och till och med smärta, som om lemmen fortfarande satt kvar. Utvecklingen av kännande proteser bygger på just detta fenomen. Trycker du exempelvis på en amputerads underarm kommer personen sannolikt att uppleva det som att du trycker mot fingrarna. När patienten tänker på att röra sin fantomlem skickar hjärnan dessutom signaler till nervfibrerna i det amputerade området. Kännande proteser kopplas därför direkt till nerverna för att kunna förmedla sensorisk information.
Vägen till en protes som kan känna börjar med en nervtransplantation. Nerver från den amputerade lemmen flyttas till bröstet. Sensorena i protesen skickar sedan sensorisk information via elektroder i det amputerade området vidare till de transplanterade nervändarna i bröstet. Nervtransplantationen ger protesen en bättre känsla av sig själv genom att den kan reagera på beröring och neurala signaler. Tack vare de transplanterade nerverna kan patienten uppleva ljusa beröringar samt värme och kyla.
Flera företag tävlar nu om att bli först med marknadsklara proteser med känsel. Europeiska unionen har finansierat projektet Smart Hand – en proteshand som inte bara har sensoriska förmågor utan också är motoriserad. Sensorer på underarmen gör det möjligt för patienten att röra handen intuitivt och samtidigt känna de objekt hon håller i.
I USA finansierar Pentagon militär forskning kring proteser. Företaget Deka Research and Development utvecklar en joystickstyrd protesarm som skickar sensorisk information till nervknippen som transplanterats till bröstet. Denna arm kan även registrera tryck, rörelse och temperatur.
Som all ny teknik har kännande proteser sina utmaningar. Medan stora framsteg gjorts för proteser under armbågsnivå behövs mer forskning och utveckling för överarmsamputerade, eftersom deras muskelkontroll skiljer sig. Det är också svårt för dagens teknik att förmedla sensorisk information till rätt del av handen. Orsaken är att elektroderna måste placeras mycket exakt för att patienten ska kunna skilja mellan tryck mot pekfingret respektive långfingret. Att skapa en beständig och pålitlig protes är ytterligare en utmaning – dagens proteser håller i ungefär två år innan de behöver bytas ut.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online