Cefaliska rubbningar, hjärnsplittring och epileptiska anfall

Cefali är ett begrepp som syftar på allt som rör huvudet. Inom medicinen används termen "cefaliska rubbningar" om defekter som uppstår till följd av onormal utveckling av, eller skador på, hjärnan och ryggmärgen. Epileptiska anfall är vanligare hos personer med cefaliska rubbningar. För att kontrollera svåra anfall kan kirurger genomföra ett ingrepp där corpus callosum – den tjocka nervknippan som förbinder hjärnans båda halvor – skärs av, vilket skapar en splittring mellan hjärnhalvorna.

Hjärnans högra och vänstra sida

Hjärnan består av två separata delar: en höger och en vänster halva. Varje sida ansvarar för olika medvetna och undermedvetna funktioner. De båda halvorna sammanlänkas av corpus callosum, en tjock nervknippa som möjliggör kommunikation mellan de två sidorna.

Corpus callosotomi

När corpus callosum skärs av genom en operation minskar intensiteten i de epileptiska anfallen, eftersom anfallen inte längre kan spridas från ena hjärnhalvan till den andra. Operationen eliminerar dock i allmänhet inte anfallen helt. Dessutom finns det allvarliga potentiella biverkningar och risker förknippade med ingreppet, som kallas "corpus callosotomi". Därför övervägs metoden endast vid mycket svårbehandlad epilepsi.

Cefaliska rubbningar

Begreppet "cefaliska rubbningar" avser defekter som beror på onormal utveckling av, eller skador på, hjärnan och ryggmärgen. Många cefaliska rubbningar leder till en ökad benägenhet för epileptiska anfall. Exempel på sådana rubbningar är:

• Mikrencefali – en rubbning som kännetecknas av en abnormt liten hjärna.
• Kolpocefali – en rubbning där den bakre delen av hjärnans hålrum (ventriklar) är onormalt förstorad.
• Holoprosencefali – en rubbning som kännetecknas av att embryots framhjärna inte utvecklas korrekt.

Vid misstanke om en cefalisk rubbning är det viktigt att söka medicinsk utredning, då tidig diagnos och rätt behandling kan förbättra prognosen och livskvaliteten för den drabbade.