Dilantin, som även är känt under det aktiva ämnesnamnet fenytoin, klassificeras som ett antiepileptiskt läkemedel (antikonvulsivt medel). Det används för att kontrollera och förebygga epileptiska anfall. Läkemedlet är inte godkänt av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA som antidepressivum.
Dilantin ordineras framför allt för att behandla komplexa partiella anfall, som påverkar medvetandet och begränsas till en del av hjärnan, samt generaliserade tonisk-kloniska anfall, ofta kallade "grand mal"-anfall. Läkemedlet kan dessutom ges i samband med hjärnkirurgi för att förebygga anfall under ingreppet.
Som alla läkemedel kan Dilantin orsaka biverkningar. De vanligast rapporterade biverkningarna inkluderar:
Vid användning av Dilantin finns en ökad risk för suicidtankar hos patienter. Därför krävs noggrann medicinsk uppföljning, och patienter eller närstående bör omedelbart kontakta läkare vid beteendeförändringar, nedstämdhet eller tankar på att skada sig själv.
Läkare ordinerar ibland läkemedel för andra ändamål än de som formellt godkänts av FDA, så kallad off-label-användning. Dilantin har bland annat förskrivits mot nervsmärta (neuropatisk smärta), migrän och vissa typer av oregelbundna hjärtrytmer.
Dilantin var det första läkemedlet utvecklat mot epileptiska anfall. Ämnet fenytoin syntetiserades redan år 1908, och läkemedlet erhöll sitt första FDA-godkännande år 1939. Det har sedan dess varit en viktig grundpelare i behandlingen av epilepsi världen över.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online