Klassificering av nervfibrer efter ledningshastighet: A-, B- och C-fibrer

Typer av nervfibrer

Nervfibrer indelas enligt Erlanger–Gassers klassificeringssystem i tre huvudkategorier – A, B och C – utifrån deras ledningshastighet och strukturella egenskaper. Indelningen speglar hur axonens diameter och grad av myelinisering påverkar hur snabbt elektriska signaler kan fortleda.

A-fibrer (alfa)

A-fibrer är de största och kraftigast myeliniserade axonen. Myelinskidan – ett isolerande lager av fettvävnad – förhindrar elektriskt läckage och möjliggör saltatorisk impulledning, vilket ger ledningshastigheter på upp till 120 m/s. Dessa fibrer förmedlar proprioceptiv information och motoriska signaler till och från ryggmärgen.

B-fibrer (beta)

B-fibrer är mindre än A-fibrer och har även de en myelinskida, men med tunnare axon. De leder impulser med hastigheter på upp till 15 m/s och förmedlar framför allt autonoma signaler från det sympatiska och parasympatiska nervsystemet.

C-fibrer (gamma)

Detta är de minsta och enda omyeliniserade axonen. Deras ledningshastighet ligger på endast 1–2 m/s. C-fibrer förmedlar smärta och temperatursensationer samt överför signaler från perifera organ till centrala nervsystemet.

Funktionell översikt

De skilda ledningshastigheterna och de strukturella egenskaperna hos varje fibertyp ligger till grund för nervsystemets förmåga att bearbeta signaler – antingen blixtsnabbt, som vid rörelser och reflexer, eller på ett långsammare och mer modulerande sätt, som vid autonoma och viscerala funktioner.

Tabell: Sammanfattning av nervfibertyper