Bipolär sjukdom klassificeras i allmänhet som en affektiv störning, det vill säga en sinnesstörning. Den uppstår till följd av en obalans i hur hjärnan och nervsystemet reglerar beteende. Denna obalans kan leda till minnesproblem, krampanfall eller maniska episoder. När detta sker upprepade gånger etableras ett tydligt samband mellan sinnesstörningar och neurologiska avvikelser.
Bipolär sjukdom drabbar män och kvinnor i ungefär samma utsträckning. Kvinnor med bipolär sjukdom har dock oftare symtom på depression, medan män i högre grad upplever maniska episoder.
I vissa fall tros onormala nivåer av signalsubstanser – kemiska ämnen som överför signaler i nervsystemet – ligga bakom de kraftiga humörsvängningar, depressionsperioder och mani som kännetecknar bipolär sjukdom. Även genetiska faktorer spelar en viktig roll, eftersom risken att insjukna ökar markant om en nära anhörig har diagnosen.
En studie publicerad av National Institutes of Health visade att patienter med bipolär sjukdom verkar ha mer uttalad neurologisk dysfunktion än befolkningen i övrigt. Detta stärker teorin om att sjukdomen inte enbart är psykiatrisk, utan även har tydliga neurologiska komponenter.
Läkare diagnostiserar bipolär sjukdom genom att bedöma symtom som självmordstankar samt genom att ta fram en noggrann sjukdomshistoria, inklusive användning av både receptbelagda och receptfria läkemedel. Blodprov tas för att utesluta andra medicinska tillstånd som kan ge liknande symtom, exempelvis hypertyreos (överaktiv sköldkörtel).
När bipolär sjukdom är kopplad till neurologisk sjukdom krävs ofta läkemedel för att stabilisera humöret, exempelvis stämningsstabiliserare. Att behandla mani effektivt kan dessutom bidra till att förhindra att underliggande neurologiska sjukdomar förvärras. En kombination av medicinering och samtalsterapi ger ofta bäst resultat på lång sikt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online