VII. Facialisnerven (nervus facialis)
Facialisnerven är den sjunde kranialnerven och ansvarar för ansiktsmimik, smakupplevelse på tungan samt tår- och salivsekretion. När nerven skadas uppstår en facialispares, vilket innebär att ansiktets muskler förlorar sin rörlighet. Nedan följer de vanligaste orsakerna till skada på facialisnerven.
Bells pares
- Idiopatisk – ingen underliggande orsak kan identifieras
- Vanligaste orsaken till perifer facialispares
- Unilateral – drabbar enbart ena sidan av ansiktet
- Snabb debut, ofta utvecklas symtomen bara över några timmar
- Gott prognos – de flesta patienter återhämtar sig helt inom några veckor
Bells pares är en diagnos som ställs efter att andra orsaker har uteslutits. Behandling består ofta av kortikosteroider tidigt i sjukdomsförloppet, ibland kombinerat med antiviral medicinering.
Ramsay Hunt-syndrom
- Komplikation av herpes zoster oticus – reaktivering av varicella-zostervirus i örat
- Facialispares – ofta mer uttalad än vid Bells pares
- Otiska blåsor – smärtsamma vesiklar i yttre hörselgången eller på örmusslan
Till skillnad från Bells pares kräver Ramsay Hunt-syndrom alltid antiviral behandling, och prognosen är något sämre om behandlingen inte sätts in tidigt.
Andra orsaker till facialispares
- Akustikusneurinom (vestibularisschwannom) – en godartad tumör som kan komprimera nerver i den bakre skallgropen
- Borrelia (Lymes sjukdom) – en vanlig orsak till facialispares i endemiska områden, särskilt hos barn
- Sarkoidos – systemisk inflammatorisk sjukdom som kan drabba kranialnerverna
- Diabetes – metabola störningar ökar risken för nervskador, inklusive facialispares
Vid plötslig facialispares är det viktigt att söka vård för att fastställa rätt diagnos, eftersom behandlingen skiljer sig beroende på orsak.
