Benbrott är en del av många människors liv, men medicinen utvecklar ständigt nya och förbättrade metoder för att läka ben mer effektivt och med mindre besvär för patienten. En metod som läkare har tagit fram är luftgipsen. En luftgips fyller samma funktion som ett traditionellt gips- eller fiberglassförband, men med extra fördelar som gör den till ett mycket populärt alternativ.
En luftgips består av två hållbara plastskal, var och en med en luftficka på insidan. Luftfickorna placeras på vardera sidan om den skadade kroppsdelen, och stödremmar håller gipsen på plats. Luftfickorna kan blåsas upp med hjälp av en slang eller helt enkelt genom att blåsa i dem med munnen. Luftgips används mot samma typer av skador som fasta gips- eller fiberglassförband.
Gips var tidigare det mest populära materialet för gjutning, men det har i stor utsträckning ersatts av fiberglass, som anses vara ett bättre material. Ett gipsförband tillverkas av parisergips och gasbinda. Materialet appliceras vått runt den skadade kroppsdelen för att hålla benet på plats, och när det torkar och härdar låser det fast benet i rätt läge. Ett gipsförband immobiliserar det brutna benet under hela läkningsprocessen, som vanligtvis tar cirka sex veckor.
Både luftgips och traditionella gipsförband används för att behandla benbrott. De är utformade för att immobilisera brottet och hålla det på plats så att det kan läka ordentligt.
Traditionella gipsförband används dock endast vid benbrott, medan luftgips har ett betydligt bredare användningsområde. Luftgips kan användas vid brott, stukningar och sträckningar samt som skydd efter kirurgiska ingrepp, vilket har gjort den mycket populär på läkarmottagningar och sjukhus.
Både gipsförband och luftgips har sina fördelar. Ett traditionellt gipsförband sitter kvar på skadan under hela läkningsperioden, vilket gör att benet kan läka ordentligt utan avbrott. Det färdiga förbandet är extremt hårt och går sällan sönder om det inte utsätts för mycket stor kraft.
Luftgips kan däremot tas av, vilket gör att patienten kan duscha och till och med simma. Dessutom kan luftgipsens tryck anpassas efter patientens komfort och medicinska behov.
Den största nackdelen med ett traditionellt gipsförband är att det inte tål fukt. Blir gipset blött kan det mjukna eller börja mögla på insidan. Gipsförband kan också gå sönder om de slås emot eller belastas hårt. Eftersom det inte finns någon luftcirkulation under gipset kan patienten dessutom drabbas av sår och hudproblem under tiden förbandet bärs.
Huvudproblemet med luftgips är att den, eftersom den kan tas av, riskerar att sättas på felaktigt av patienten själv, vilket kan hindra benet från att läka korrekt. Det kräver alltså noggrannhet och disciplin från patientens sida.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online