Benskelettet utgör grunden för vår rörlighet och våra dagliga aktiviteter. Benen ger kroppen struktur och skyddar de inre organen. För en person med osteoporos (benskörhet) är benen extra sköra, och utan försiktighet kan sjukdomen leda till frakturer som begränsar förmågan att röra sig, gå och utföra andra vardagsaktiviteter.
Armen består av tre ben som kan drabbas av fraktur: armbågsbenet (ulna), strålbenet (radius) och överarmsbenet (humerus). Röntgenundersökningar används för att fastställa exakt var frakturen sitter och hur omfattande den är. Med rätt behandling läker de flesta armfrakturer inom sex till åtta veckor, även om läkningstiden ofta blir längre hos personer med benskörhet.
Personer med osteoporos löper betydligt större risk att bryta armen eftersom benen är mer spröda och sköra. Redan ett mindre fall eller en enkel ryckning i armen kan räcka för att orsaka en fraktur hos äldre med benskörhet.
Behandlingen av en armfraktur anpassas efter skadans svårighetsgrad. Den första åtgärden är oftast att splinta eller gipsa den skadade armen för att immobilisera lederna ovanför och under skadan, vilket hindrar frakturstället från att röra sig och underlättar läkningen. Enligt consumerreports.org kommer 12 av 100 personer med osteoporos att bryta ett ben inom de kommande två åren om tillståndet inte behandlas.
Det viktigaste sättet för en person med osteoporos att förebygga armfrakturer är att vara försiktig i sina dagliga aktiviteter. Det kan innebära att minska halkrisker i hemmet, använda hjälpmedel vid behov samt regelbundet träna balans och muskelstyrka.
Vid osteoporos kan en fraktur som sträcker sig in i en led orsaka artros i den leden flera år senare. Därför är det viktigt att frakturer alltid undersöks och behandlas ordentligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online