Stelkramp är en allvarlig bakterieinfektion som kan leda till smärtsamma muskelkramper och i värsta fall döden. Sjukdomen orsakas av bakterien Clostridium tetani, som vanligt förekommer i jord, damm och gödsel. Bakterien kan tränga in i kroppen genom alla typer av hudskador – inklusive brännskador.
Personer med brännskador har en förhöjd risk att drabbas av stelkramp. Brännskadan skapar nämligen en idealisk miljö där bakterierna kan växa och föröka sig. Dessutom kan det vara svårt för den skadade att rengöra såret ordentligt, vilket ytterligare ökar risken för infektion.
Stelkrampsvaccin ges därför rutinmässigt till brännskadade patienter som ett viktigt skydd mot infektionen. Vaccinet fungerar genom att stimulera immunförsvaret att bilda antikroppar mot stelkrampsbakteriens gift. Dessa antikroppar hjälper sedan kroppen att försvara sig och förhindrar att sjukdomen bryter ut.
En fullständig grundvaccination består normalt av tre doser:
Den första dosen ges så snart som möjligt efter skadan.
Den andra dosen ges 4–8 veckor efter den första.
Den tredje dosen ges 6–12 månader efter den andra.
För den som redan är grundvaccinerad räcker det oftast med en påfyllnadsdos (booster) vid skadetillfället. I Sverige rekommenderas även återkommande boosterdoser var tionde år för vuxna. Om vaccinationsstatusen är oklar kan stelkrampsimmunglobulin ges som extra skydd.
Stelkrampsvaccin ger ett mycket gott skydd mot sjukdomen. Det är dock viktigt att komma ihåg att inget vaccin erbjuder hundraprocentig skyddsgrad. En vaccinerad person kan i sällsynta fall ändå insjukna, exempelvis om denne utsätts för en mycket stor mängd bakterier. Därför är god sårvård alltid ett viktigt komplement till vaccinationen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online