Lagen om överlevnad vid hjärtstopp (Cardiac Arrest Survival Act) var en federal lagstiftning som undertecknades av president Bill Clinton den 13 november 2000. Lagen tillät placering av automatiska externa defibrillatorer – så kallade hjärtstartare – i federala byggnader och införde ett civilrättsligt skydd mot skadeståndsansvar för dem som använder enheterna.
Lagförslaget HR 2498 presenterades för första gången i USA:s representanthus den 21 juli 1999 av kongressledamoten Cliff Stearns, en republikan från Florida, tillsammans med 25 medförespråkare. Utöver att främja offentlig placering och användning av automatiska externa defibrillatorer rekommenderade förslaget även federal finansiering för att bekosta både enheterna och den nödvändiga utbildningen.
Enligt lagstiftningen drabbas mer än 250 000 vuxna av hjärtstopp varje år, och fler än 95 procent avlider. Detta beror ofta på att livräddande insatser som HLR (hjärt-lungräddning), defibrillering och avancerad livsuppehållande vård påbörjas för sent. Samhällen som erbjöd tillgång till automatiska externa defibrillatorer rapporterade dock en ökning av överlevnadsgraden med hela 20 procent.
En automatisk extern defibrillator (AED) är en datoriserad medicinsk anordning som analyserar en persons hjärtrytm och avgör när en elchock behövs för att återställa normal hjärtfunktion. Enheten använder ljussignaler, textmeddelanden och röstinstruktioner för att guida användaren genom de olika stegen. Även om hjärtstartare är utformade för att vara lätta att använda rekommenderas utbildning, så att användaren känner till enheten och kan hantera den korrekt i en nödsituation.
Lagen om överlevnad vid hjärtstop blev ett viktigt steg för att öka tillgången till livräddande utrustning på allmänna platser i USA. Genom att kombinera bättre tillgång till hjärtstartare med rättsligt skydd för användarna sänktes tröskeln för att snabbt kunna ingripa vid plötsligt hjärtstopp – vilket i förlängningen kan rädda liv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online