En hjärtkateter är en tunn, flexibel slang som läkaren för upp till hjärtat genom en artär eller ven i ljumsken, armen eller halsen. Med hjälp av katetern kan kardiologen mäta tryck, blodflöde och syresättning i hjärtat, undersöka eller behandla hjärtats kammare och blodkärl samt ta vävnadsprover från hjärtmuskeln. Undersökningen kallas hjärtkateterisering och utförs oftast under lokalbedövning.
Den högersidiga hjärtkatetern används främst för att utvärdera tryck och blodflöden i höger förmak, höger kammare och det pulmonala kärlsystemet, alltså kärlen mellan hjärtat och lungorna. Katetern förs in i en större ven, exempelvis lårbensvenen (v. femoralis) eller halsvenen (v. jugularis interna), och leds sedan med blodflödets hjälp fram till hjärtat. Undersökningen ger värdefull information vid bland annat misstanke om högersidig hjärtsvikt eller lungkärlshypertoni.
Den vänstersidiga hjärtkatetern fungerar på liknande sätt, men förs in på hjärtats vänstersida via en av kroppens stora artärer, till exempel lårbensartären (a. femoralis), överarmsartären (a. brachialis) eller pulsådern (a. radialis). Med katetern kan kardiologen mäta tryck och flöden i hjärtats vänstra delar, vilket är särskilt viktigt vid utredning av klaffel och vänstersidig hjärtsvikt.
Koronarangiografi, även kallad kranskärlsröntgen, räknas som ett av den moderna medicinens viktigaste genombrott. Vid undersökningen förs specialformade katetrar in i de stora kransartärerna som försörjer hjärtmuskeln med blod. Kardiologen sprutar därefter in kontrastmedel genom katetern, vilket gör att kärlens insida kan synliggöras på röntgenbilder. Metoden används främst när läkaren misstänker förträngningar i kransartärerna, till exempel vid kranskärlssjukdom, och utgör ofta grund för beslut om utvidgning med ballong och stent eller bypassoperation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online