Termen hjärtinfarkt, på engelska "myocardial infarction", myntades första gången år 1829 av den franske läkaren Jean-Baptiste Bouillaud. Han använde begreppet för att beskriva det tillstånd som uppstår när hjärtmuskeln berövas syre, vilket leder till att vävnaden i hjärtat dör – ett tillstånd som idag är en av de vanligaste orsakerna till sjukhusvård världen över.
Namnet har en intressant språklig bakgrund. Det består av delar med rötter i både grekiskan och latin:
Sammansatt beskriver alltså termen exakt vad som händer vid en hjärtinfarkt: att hjärtmuskeln drabbas av vävnadsdöd. När blodflödet till en del av hjärtat blockeras, ofta av en blodpropp i kransartären, får muskelcellerna inte längre det syre de behöver. Utan syre börjar cellerna dö inom kort tid, vilket kan få allvarliga konsekvenser om inte behandling ges snabbt.
Bouillauds terminologi har sedan dess blivit vedertagen inom medicinen världen över och används än idag av läkare och forskare för att beskriva detta livshotande tillstånd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online