Djur som hjälper döva – från signalhundar till oväntade assistansdjur

Dövhet kan vara en djupt isolerande funktionsnedsättning, särskilt för barn som ännu inte har lärt sig kommunicera genom tal, läppavläsning och teckenspråk. För döva människor i alla åldrar kan djur erbjuda kärlek, trygghet och sällskap – men de kan också fungera som värdefulla hjälpredor när döva barn lär sig ge namn åt det de ser, känner och upplever i världen omkring sig.

Utbildade signalhundar

På samma sätt som en ledarhund ersätter synen för blinda personer är signalhundar tränade att reagera på olika specifika ljud, till exempel en ringande telefon, en knackning på dörren, ett gråtande barn, en väckarklocka eller nödsignaler från brand- och rökvarnare. Hunden rör vid sin döva ägare med tassen för att fånga uppmärksamheten och leder sedan personen till ljudets källa. Om ljudet indikerar en potentiell fara är hunden dessutom tränad att kommunicera detta genom att röra vid ägaren och därefter lägga sig ner.

Döva husdjur för döva människor

Varje år avlivas många döva djur, inklusive renrasiga hundar, på djurhem eftersom man felaktigt antar att de inte går att träna och därför är olämpliga som adopteringsdjur. I verkligheten kan döva hundar relativt enkelt lära sig att reagera på handtecken och teckenspråk, vilket gör dem till utmärkta sällskapsdjur för döva. Flera djurvårdsorganisationer, framför allt i USA, har specialiserat sig på att rädda döva hundar och katter samt att förmedla dem till döva hem.

Bondgårdens djur som pedagogiskt verktyg

När en av de fem sinnena saknas måste de övriga arbeta hårdare. Därför förlitar sig lärare för döva barn i större utsträckning än andra lärare på direkta upplevelser för att väcka lusten att lära. Bondgårdsdjur är särskilt effektiva som undervisningshjälpmedel, eftersom barn har en naturlig tilldragning till dem och deras namn, liksom ljuden de ger ifrån sig, är lätta att uttala – kon säger mu, fåret säger bää, grisen säger nöff och så vidare.

Ovanliga assistansdjur

Assistansdjur som är särskilt tränade för att hjälpa personer med funktionsnedsättningar kan ibland bidra lika mycket eller mer än mänsklig hjälp. Ett växande antal människor vittnar om att andra arter kan förbättra livskvaliteten påtagligt. Kapucineraper visar exempelvis stor fallenhet för den här typen av arbete, och tack vare sin smidiga fysiologi klarar de många uppgifter som hundar inte klarar. Andra svär vid alternativa hjälpedjur som katter, miniatyrhästar, papegojor och dvärggetter – även om frågan fortfarande är omdiskuterad.