Att upptäcka och åtgärda en hörselnedsättning hos ett spädbarn så tidigt som möjligt är de bästa sätten att förebygga svårigheter i tal- och språkutvecklingen. Spädbarn screenas rutinmässigt redan kort efter födseln. Visar det första hörseltestet avvikelser krävs en ny screening för att bekräfta resultatet, så att barnet kan få eventuell behandling så snart som möjligt. Forskning har visat att barn som får hjälp tidigt i livet kan utveckla språkfärdigheter – oavsett om det gäller talat eller tecknat språk – i nivå med barn utan hörselnedsättning.
Rutinerna för att testa spädbarns hörsel varierar mellan olika länder och regioner, men gemensamt benämns testen universell hörselscreening av nyfödda. De två vanligaste metoderna är mätning av otoakustiska emissioner (OAE) och hjärnstamsaudiometri (ABR).
Vid en OAE-mätning förs en liten sond smärtfritt in i hörselgången. Metoden kan upptäcka blockeringar i den yttre hörselgången, vätska i mellanörat samt skador på hörselsnäckan.
Vid ett ABR-test placeras små elektroder på barnets huvud för att registrera hjärnans elektriska aktivitet som svar på ljud. Testet visar hur ljudsignalen leds från örat till hjärnstammen och används ofta som kompletterande undersökning.
En obehandlad hörselnedsättning försenar utvecklingen av både receptiva och expressiva kommunikationsfärdigheter och kan leda till inlärningssvårigheter. De kommunikationsproblem som uppstår kan i sin tur bidra till social isolering och bristande självkänsla hos barnet.
När barnet har klarat det första hörseltestet – och vid behov en kompletterande kontroll – är det viktigt att komma ihåg att hörsel, reaktioner på ljud och verbalisering ständigt utvecklas. Under de första fem månaderna bör ett spädbarn:
Om någon av dessa milstenar inte nås inom de första fem månaderna bör barnet undersökas igen i en klinisk miljö. Barn fortsätter att utveckla hörsel och tal under många år framöver, därför är det viktigt att även följa utvecklingen vid senare åldrar. I Sverige följer barnavårdscentralen (BVC) regelbundet barnens språk- och hörselutveckling vid de ordinarie hälsobesöken.
Det första hörseltestet bör göras på förlossningen innan barnet skrivs ut. Barn som föds utanför sjukhuset bör få sin hörsel testad inom två veckor efter födseln. En andra testning, för att bekräfta eller avfärda resultatet från det första testet, bör ske senast när barnet är tre månader gammalt.
Det är kritiskt för en normal språkutveckling att hörselnedsättning upptäcks och behandlas så tidigt som möjligt i barnets liv. Åtgärden kan vara medicinsk, till exempel en hörapparat, eller innebära stöd från en specialist som arbetar med att undervisa barn med hörselnedsättning. Barn med vissa riskfaktorer för hörselnedsättning – exempelvis återkommande öroninflammationer eller ärftlighet – bör kontrolleras var sjätte månad åtminstone fram till tre års ålder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online