Döva individer har historiskt utsatts för diskriminering, försummelse och misshandel. Attityder har utvecklats genom epoker:
- Antika civilisationer: Dövhet ses som förbannelse eller gudomlig straff; uteslutning, nekad utbildning.
- Klassiska Grekland & Rom: Förknippas med intellektuell funktionsnedsättning; begränsade rättigheter, stigma.
- Medeltida Europa: Kopplad till häxeri och vidskepelse; rädsla, uteslutning från religion, utbildning, arbete.
- Renässans & Reformation: Teckenspråkutveckling, tidiga utbildningsinsatser; men attityder förblev negativa.
- 1800-talets upplysning: Dövhet ses som naturligt tillstånd; skolor för döva grundade (t.ex. Charles-Michel de l'Épée).
- 1900-talets industrialism & eugenik: Hörselapparater förbättrades; eugenik ledde till tvångssterilisering i vissa länder.
- 2000-talets medborgarrättigheter: Döv aktivism för lika rättigheter, teckenspråkigenkänning; ADA (1990) gav rättskydd.
- Nutida era: Större medvetenhet, tillgänglighet (tolkar, textning, teknik), dövkulturigenkänning, men utmaningar kvarstår (stigma, barriärer till utbildning/arbete).
Pågående insatser främjar inkludering, lika rättigheter och samhällelig acceptans.
