
Varicella-zoster IgG är ett antikroppstest som påvisar förekomsten av antikroppar mot varicella-zosterviruset (VZV) i blodet. VZV är det virus som orsakar både vattkoppor (primär infektion) och bältros (sekundär infektion). Testet ger viktig information om huruvida en person har varit i kontakt med viruset och om kroppen har utvecklat skyddande immunitet.
När en person smittas av VZV för första gången utvecklas vattkoppor. Sjukdomen kännetecknas av ett kliande utslag med vätskefyllda blåsor, ofta åtföljt av feber, huvudvärk och trötthet. Infektionen är mycket smittsam och sprids lätt mellan människor.
Efter att vattkoppsinfektionen har läkt ut blir viruset vilande i nervrötterna. Hos vissa personer kan viruset senare i livet aktiveras igen och orsaka bältros. Detta drabbar oftast personer över 50 års ålder eller individer med försvagat immunförsvar. Bältros ger ett utslag som liknar vattkoppor, men som vanligtvis sitter i ett avgränsat band på kroppen och är betydligt mer smärtsamt.
Varicella-zoster IgG-antikroppar bildas som svar på infektion med VZV. När infektionen har läkt ut stannar antikropparna normalt kvar i blodet under resten av livet och ger ett långvarigt, oftast livslångt, skydd mot nya infektioner. Ett positivt IgG-svar kan alltså tyda på genomgången infektion – men även på vaccination, eftersom vaccinet också stimulerar antikroppsproduktionen.
Ett varicella-zoster IgG-test kan användas för att:
Testet utförs genom att ett vanligt blodprov tas, som sedan analyseras för förekomst av varicella-zoster IgG-antikroppar. Det är en enkel och säker undersökning som kräver ingen särskild förberedelse.
Ett positivt testresultat innebär att personen har varit smittad av VZV tidigare, eller vaccinerats, och sannolikt är immun mot viruset.
Ett negativt testresultat innebär att personen aldrig har varit smittad av VZV och därför saknar immunitet. Vaccination kan då övervägas, särskilt för riskgrupper.
Det är viktigt att komma ihåg att ett varicella-zoster IgG-test inte kan skilja mellan en pågående infektion och en tidigare genomgången infektion. Misstänks en aktiv infektion kan därför kompletterande undersökningar behövas, exempelvis ett PCR-test eller en virusodling, för att fastställa diagnosen säkert.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online