Vattkoppor orsakas av varicella-zosterviruset, som tar sig in i kroppen via luftvägarna eller genom direkt kontakt med blåsorna hos en smittad person. När viruset väl har kommit in i kroppen vandrar det till lymfknutarna, där det replikerar sig och förökar sig. Därifrån sprids det vidare via blodbanan och infekterar hudceller, vilket ger upphov till det karakteristiska röda, kliande utslaget.
Viruset infekterar främst keratinocyter – de celler som utgör huvuddelen av epidermis, hudens yttersta lager. Det tränger in i keratinocyterna genom sammansmältning med cellmembranet. Väl inne i cellen börjar viruset att replikera sig och producerar nya virioner, som lämnar cellen och kan infektera omgivande celler. På så sätt sprids infektionen snabbt i huden och utslaget breder ut sig.
En infektion med varicella-zosterviruset kan även påverka andra celler i kroppen, däribland nervceller. Viruset kan spridas till de sensoriska nerverna och orsaka inflammation, vilket leder till smärta och obehag. I vissa fall kan viruset ligga vilande i nervcellerna i många år och sedan aktiveras igen senare i livet, vilket ger upphov till bältros – en smärtsam hudsjukdom som ofta drabbar äldre eller personer med försvagat immunförsvar.
Sammanfattningsvis påverkar vattkoppor kroppen genom att angripa och infektera framför allt hudcellerna, vilket leder till det typiska utslaget med blåsor samt andra symtom som feber, trötthet och klåda. Virusets förmåga att gömma sig i nervsystemet gör dessutom att infektionen kan få långtgående konsekvenser långt efter att själva sjukdomstillfället är över.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online